Sundsvalls tidning – 28 mars 1874, sida 2

ken, som korset af dftjernedagen igenom fortsatte hon fin marsch. hunger kände hon ej. men törsten plåga derhördt. På aftonen började det snöa fick då någon lindring genom att äta fi samma snö förftörde och hwarje spar. Å jade nu blifwa uttröttad, men wågade sig. Hon grät och ropade, men intet swar Följande natten Ivar om möjligt ännu f an den första, snön föll i yrelsens ämbetsatt anNijtriktsmassor, hwar hennes redan förut hårdt anlitade frafter dondent a Ä derrät. ) Mer förswagades. Onsdagen war det e Tors-alns djup snö i skogen; hon w ar då näst gifwen af trötthet och funde rade flera gån gående att sätta fig ned att hwila, men fruktan dref ut anframat. Jngen känsla af bunger. Så ti orådet bon annu en natt i skogen. Torsdagen mor de af terna lästan uttömda, och hon började då oe it känjlolös för sin belägenhet. Hon gick dock A metanistt framåt hela dagen och hela fö be natten. Ptina Fredagen jörwann stöheten äter och hon ntra jade ånyo reflektera öfwer sin Mällning, me iden hopp war förswunnet. Hon ansåäg fin nita late s wara tommen och war mången gång betänk Ca att slumra in i någon snödrifwa, dock gick eäf ännu framåt. Hennes wenftra fot började swu med bon försökte då att löja upp fängbanden, mel detta ej förftaffade he nue någon lindring n RAT hon aftaga tängan och utan fådan fortsätta ljan wäg. Så gående kom hon ändtligen sent på das dagsaftonen till byn, där hennes husbonde bo TT bon upnadde byn påträffade hon ime VOLT fd en lada och gick in i densamma. Krafte åd woro uttömda, hon inslumrade. ard om tid Mellan klockan 3 och 4 hon och gick fram till byn. illa angripna af kölden. på morgonen wakn Hennes fötter w Man anwände under par timmars tid gnidning med snö och kallt w ten. Den högra foten, som fatt behalla sin käng Å kom fig snart, men ej få den wenstra. Henn anhöriga lärer hafwa yttrat, omsten warit oredig och förkl lösa gående så, att hon skull cirkel. Själf tror, patienten, warit wid ad att hon wid her arat hennes fru e hafwa gått i att hon hela tid sina sinnens fulla bruk. Sedan warit inne något började fötterna wärka, den gra wida mer än den wenstra. och söndagen war hon fullt redig; nf obetydligt och någon hunger tände bon ice, hwar för hon ej heller förtärde något anuat, än lite med watten upblandad mjölk. På mandagen ef terskickades läkare, hwilken förklarade att hon bord söka inträde på sjnkhuset, där hon intogs i tors dags. Patienten är starkt bygd och har godt hut. Wisserligen har detta nagot minskats under hennes langwariga swaltkur, dock ej synnerligen. Hon säger sig må bra. Sömnen, som de twå senare nätterna befordrats med chloral, bar under dessa warit god, förut dålig. Matlusten är fortfarande mycket dalig. Nedra delen af bögra underbenet litjom foten är något rodnad, temperaturen nägot förhöjd, känsligheten tyds wara normal. Det ömmar för tryd midt på foten, på dess öfre och uns, dre fida; patienten klagar öfwer häftiga smärtor därstädes. Nedre delen af wenstra underbenet wisar samma förhällande som det högra. På wentra foten är känsligheten betydligt nedsatt, och mot tårna, synnerligen stortån och den därnäst, har hon gått nästan förlorad. Patienten förlägger wärken hufwudsakligen till fotleden. iksdagen. Wi fortsätta i dag redogörelsen för andra kammarens sammanträden under förliden lördag. Zill förbättring i matroskårens aflöning har k. m:t föreslagit del3 förhöjning i ordinarie anslaget till denna Får med 49,275 fronor och dels att enahanda belopp måtte för år 1874 särflildt anwisas, och tillstyrker utsfotret i punkten 10 bewiljande af inslaget för 1875, som äfwen af kammaren utan d)iskussion godkändes. Därimo framkallade utlottets hemställan om afflag på k. m:ts förslag, i t5— ——— — 17 in 3 — — —