Sundsvalls tidning – 28 mars 1874, sida 2

— 1Dg, IT —I— — — lig ö aningen, det en Kannitz en dag skulle frälsa tt I mitt lif, som vällat den. 1g Hundkrafs hördes på dörren. m — Min vän Hektor erinrat mig, att det är tid att gå, och jag håller vad, att det i förn maket redan finnes någon annan, som vill tala d med Er. Djuret är klokare än Mången anI sedd herre, — Ursäkta, att jag så länge uptas git Er. Mjåka tjenare, Perkes tryckte Lachners hand och Jämnade t I rummet. Denne följde honom ut i förmaket. En gammal, torftigt klädd kvinna satt där l på en stol och upsteg raskt vid anblicken af 1 de inifrån kommande Personerna. Grefvens stora hund 5SPrans före honom, vifI tande med svansen. vu bar nu åtar gjort din skyldighet, min ! käre Hektor, ytrade grefven, ty denna fru har I förmodligen uttryckt sin Önskan att få tala med baronen. År det ej så min goda fru? — Jag har ingenting Sagt, svarade den gamla med en djup bugninz. ö — Men Ni vill dock tala med barouen? frågade Perkes åter. — Jag har blifvjt efterskickad! U Hektor gissade ända rätt. Framåt Ilektor! Perkes och hans hund aflägsnade sig. (Forts.)