slejsarinnans tirekadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfvesrättning för aSundsvalls Tidniog N. K. (Forts. från n:r 34) — Ni har därigenow raddat honom från stegel och galje, åt hvilka ban annars gjort sig förfallen, och denna omständighet ensam måste fröjda Er. Kkarlsteja är deu sämsta människa, som solen någonsin belyst. Jag skaffade honom plats på backen: men där tillgrep han dePonerade dyrbarheter, och blott af hänsyn till mig nedtystades saken. — Baror Lilie, farst Thuru och Taxisgeheimeräd, tog honom in i posten: men länge dröjde det icke, innan jag hade den Sorgen att höra utt han tillegnat sig ett Penningebref med några hundra gyllen uti. Jag måste då åter använda heia mitt inflytande, för att afvända ifrån honom följderna och bindra bekantgörandet af hans brott. Jag vill ej besvära Er med apräknanuet af alla de streck, som gunstig herrn har spelat mig, utan blott omtaia det sista, eme—— —— — — —— — — ——— — — I i I — — p ol — C at la te til Pi vel gif dan detta ensamt räcker till att förklara min glä glädtighet. — Detta består uti följande: — Da jag, liksom alla, hvilka studera mycket, led af dalig mage, gaf Jag honom updraget att åt mig köpa engelska piller. Dessa mottog jag för några dagar sedan ur haus hand och nedlade uti ett skrin. Knapt hade jag I ej ej haf tän ett hög lar