Sundsvalls tidning – 24 mars 1874, sida 3

gen siyddas af hertigen af Magenta, deltagaren i min faders framgangar och olycka. Hans rätt: sinthet är of en tillräcklig borgen för att han ej kommer att utsätta det land, fom är honom ans förtrodt, för partiernas godtycke. Men den nas tionella ordningen är ej det samma fom säkerhet. Framtiden är och blifwer obekant; intressena för sträckas därigenom och passionerna funna lätt mipbrufa en fådan belägenhet. Från alt detta förstrifwer fig den känsla, hwars genljud J bringen mig, och fom med oimotständlig matt för den allmänna opinionen till en omedelbar appell till nationen, för att därigenom lägga grunden till en definitiv regering. Ylebiscitet är rädduingen och rättwisan förenade, det är makten, hwilken man återgifwit sin kraft, det är en lång cera af trygg: bet öpnad å nyo för landet; det är ett stort bes slut utan segrare och öfwerwunna, fom höjer fig öfwer alla för att försona alla. Skall det fritt och öppet tillfrågade Frankrike kasta fina blickar på Napoleon III:s fon? Tanken härpå wäder hos mig mindre stolthet än misstroende till mina frafter. Kejjaren har lärt mig hur tungt den fuveråna makten hwilar på till oc med en mogen mans arlar, oc hur nödwändigt det är att hyfa tillit till fig fjälf och wara genomträngd af med wetandet af yun pligt, om man will fylla ett få dant stort wärf. Det är denna tro, fom skall ffänfa mig hwad fom fattas min ungdom. Fästad wid min moder genom den warmaste och tacdfammaste tillgifwenhet, stall jag utan uppehåll arbeta på att komma de år i förwäg, fom ännu felas mig. När stunden är kommen och en annan regering fär majöriteten af rösterna för fig, mill jag med aktning böja mig för nationens wilja. Om namnet Napoleon för åttonde gången kommer ut ur walurnorna, är jag beredd att öfwertaga det answar, som genom nationens röst blifwit mig å lagdt. Detta är min tanke. Jag tadar er för att I till rygga lagt en lång wäg för att höra mig uttala den. Fören med er tillbaka till de franwarande hägkomsten af mig, och fören till Frankrike en warm önstan från ett af dess barn, bwars hela lif tillhör det. Måtte Gud waka öfwer det och åter gifwa det fitt wäljtånd och ftorhet ! Den kejserliga familjen begaf fig därefter in i huset, där en formlig presentation egde rum af alla från de franska departementen ankomna deputationerna. De flesta af de besökande woro per: joner af inflytande; i synnerhet funnos där talrika f. d. deputerade, f. d. prefekter och f. d. mä rer. Kejsarprinsen hade redan på torsdagen fått permission från militärskolan i Woolwich, och hade på fredagen och lördagen mottagit flera deputationer, fom presenterades af grefwe Clary. Naturligtwis wäckte det mycket upseende, att prins Je rome Napoleon ide war närwarande SKejlarprinsen har redan långt förut firifwit till honom och anmodat honom att infuma fig. Talrita wänner! — stref han — ftotla helsa på mig den 16 mars. Er plats är wid min sida; jag wäntar er. Swaret blef att prinsen ej kunde hafwa äran fom: ma, emedan han ej fympatiferade med br Rouher och dennes kolleger, hwilkas råd ej wore politiska. En fullständig brytning har upstätt mellan de twå prinsarne, och att denna är af allwarlig natur, wisar fig af en artitel 1 Paysr, hwari Paul de Cassagnac strifwer: Utan att själf weta det, har prins Jerome Napoleon sagt en sanning, då han ytrade, att det kunde komma en tid, då anhängarna af plebiscitet stulle rösta på grefwen af Chambord. Ja, detta fan nog fe, och detta slall sätert sie i ett fall, om nämligen namnet Napoz leon en gång blott representeras af den mest owärdige fom bär det, af prins Jerome Napolcon. Sa, då stall det wara slut med dynastien, och hällre än att rösta på en sädan man, fom Frank: rike med fasa ftöter ifrån fig, fom armen skymfar och presterstapet fördömer, siola wi rösta på gvef wen af Chambord eller på hwilken annan person som helst. Prins Napoleon är slild från dyna: stien och slall aldrig mer komma att tillhöra den. J en ledande artitel anmärker -Timesmed an: ledning häraf: Det fan ej finnas något twifwel om att prins Jerome Napoleon idkar politik på egen hand, utan att bry fig om kejsarprinsens intressen. Det är därför ej öfwerraskande att han i måndags ej infann fig i Chiselhurst. Swilket intryck detta kommer att framkalle i Frankrike, weta wi ej, men här i England funna wi ej hysa fyme patier för prins Jerome. Han ssulle ej wara nå: gonting, om han icke hette Napoleon; han är ftyl: dig tronföljaren aktning, och alt hwad han någonsin haft har han fått af kejsarprinsens fader, Napolcon III. Kejsaren bade alltid orsak att hysa oro i fråga om honom, men öfwerhopade honom icke desto mindre med godhet. Den demokratiska ifwer, som nu lagar inom honom, slumrade under den lydliga tid, då han lefde i Meudon och Palais Royal. Wi tro att hans chance för att blifwa något i Frankrike hade warit att ifrigt understödja ledarne för det kejserliga partiet. Scharad.