Kejsarinnans drehadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfvesrättning för HSundsvalls Tidning N. K (Forts. från n:r 33.) — Af en svartsjuk effiser, baronessan Witthahns hemlige älskare. Såsom fremling känner Ers exsellens kanske ej derna dam? — Ytterst obetydligt, genmälde Lachner. — Hon och en viss fru von Pigritzer, tvenne Wienerskönheter, gifva redan sedan åratal anledning till infällen och skandalhistorier. Denna Witthaho hade fått en fästman, en viss baron Litselstein, till karakteren en slösare och skuldsättare. Denne beledsagade, jämte sin vän Karlstein baronessan från Hernals kyrka hem, ty nu har hon blifvit en bönesyster, som stannar i kyrkan, ända till dess det blir vatt och det skall etängas. Baronessans hemlige älskare passade på dem, två stygn och Witthahnskan och Karlstein lägo i sitt bld, medan Litzelstein förskonades, troligen därför att den svartsjuke i kvällens mörker förvexlade de båda herrarne. Baronessan räddades, emedan stöten träffade en amulett och gled åt sidan; men Karlstein dog genast. År ej detta en rysligt skön historia! — Och gerningsmannen? — Huan flydde, förföljd af Lätzelstein; men om man ännu söker honom, eller redan gripit honom, det känner hvarken ryktet, eller Er underdånigaste hårfrisör,