Sundsvalls tidning – 24 mars 1874, sida 2

— — — .scA——fk — — — ——— — — — ———— ——— — ————————————————————————, tillbopa och bildar däraf ett harmoniskt helt. Så mäste det vara, min dyre vän, eller en vänlig genius tar oss i handen och leder oss genom lifvet, — Det är — : Grefve Perkes afbröt sitt tal, emedan ett föremål på Lachners hand ådrog sig bans upmärksamhet. Han pekade därför med ridspöet som han höll i handen, och sade: — Hvad nar Ni där på högra manschetten, baron? — Lachner såg på manschetten och bleknado ty en stor bloddroppe lådade därvid, — Kommer det från Karlstein? frågade grefven likgiltigt. — Nej. blef svaret, denna fläck härrör från en sårad dam, som jag i hennes vanmakt bar på armeu. — Baronessan Witthahn? frågade grefven. Det är mig kärt, dock ej af hat till denna dam, som jag aldrig önskat något ondt, utan af hänsyn till det passande och till några känslor, hvilka visserligen borde öfvervinnas såsom en svaghet. Ni betraktar mig med förundran min vän, och anser mina ord för en gåta, som Ni ej kan tyda? Jag vill ännu mer öfverraska Er. Jag har kommit, för att aflägga min varmaste tacksägelse, för det Ni dödadt Karlstein. — Huru, herr grefve, Ni är glad däröfver? — Ja, det är jag. Håll mig därför ej för någon onaturlig och känslolös människa. Jag har såsom morbroder gjort mera än de flesta och det var min systerson själf som utan förbarmande stycke för stycke dödade alla mina varmare känslor. Ja, min herre, jag tackar Er för Er lyckliga stöt, och om de aflidnes andar