Sundsvalls tidning – 21 mars 1874, sida 3

Fran utlandcet. Tyskland. Från Berlin strefs den I des til Köln Zeit.: Manga tidntngar widhålla fur öfwertygelse, att grefwe Armms återkallande från Parie är ett tecken till ett spandt förhållande mellan Tystland och Frankrike. Och att det goda förhållandet lemnar mydet öfrigt att önsta, kan ide nekas. Hwarför slulle annars ritskansleren i sitt senaste tal om Elsass begagnat tillfället att uttrycka utt missnöje med den ande, som herrstar i Frank: rite oc) nationalförsamlingen i Versailles? Ymellertid fan Arnims hemkallande möjligen wara en följd af den nu warande situationen, då det redan war bestamdt för lang tid tillbaka och siedde på hans egen önskan. Redan förra aret war det ofta tal om, att han langtade bort fran Pario. De öfriga orsakerna till ombytet af envoyd där städes lemna wi därhän. Alldeles grundlöst är nägra tidningars påstäende, att Arnim upstält wissa wilkor för öfwertagandet af sändebudsposten i Konstantimopel; han har redan antagit den, får fom oss blifwit från sakert Häll meddeladt. sr von Eichmann återwänder icke till Konstantinopel; om han stall fa gesandtplatsen i Stockholm är ännu owisst. I frih. Bildts utnämnande till swenslt sändebud i Berlin har konung Oskar IL fått till fälle till ett personligt till fänna gifwande hwaraf å nyo framgår, huru wänssapligt sinnad denne högt bildade monark, i motsats til fin aflidne broder Karl XV, är mot Tyslland och huru mycket han önslar det goda förhållanders uprätt hållande imellan de båda länderna. Med oratt hafwa dock tysta tidningar framstält den förmodan, att nu warande konungen af Swerige icke anser utförandet af Pragfredens 5:te artikel behöfligt. Han är lifligt öfwertygad, att för ett godt och hjärtligt förhållande imellan tyskarne och deras flandinaviita stamförwandter är en billig lösning af nordslesvigsia frågan oundwikligen nödwändig. Så mycket är dock wisst, att fwenske konungen rädt Danmark till hofsamhet i anspräk. Från Berlin berättas att furst Bismarck är alwarsamt illamående. Man slrifwer nämligen på följande sätt: Alla läkares utlåtanden öfwer ens stämma däri att kejsarens illamåesde är obetydligt och lätt öfwergående. Så är ej förhållandet med furst Bismarck. Han har fått ett Häftigt anfall af fitt gamla onda, få att han troligen ej på lång tid fan blifwa i ständ att deltaga i regeringsgöromålen. Han war redan för flera dagar fedan illa mående, men beherrskade fig då och Höll sitt fraftiga tal mot de eljaf-lothringita deputerades förslag om uphäfwandet af diktaturen i de annekterade provinferna. Men fedan har hans illa mående dagligen ökats, få att han nu måst intaga sängen. Man beklagar detta mycket, då man inom gom wäntar flera wigtiga frågors afgörande i rifsagen. frankrike. Franska regeringen har för afsigt att inrätta en ny kammare motfwarande ungefär den fordna senaten. Regeringen ämnar låta wälja twå tredjedelar af senatorerna af municipalraden samt utnämna en tredjedel själf. Stulle marsfalk Mac Mahon dö, innan septennatet gått til ända, slulle presidenten i denna senat enligt regeringens lagförslag komma att ersätta honom. Swårligen kommer wäl nationalförsamlingen att bifalla detta