lens redan, frågade pratmakaren, huru det förhåller sig med frauske ministerns egua beteende? — Nej. — Nu kan jag uplysa Ers exellens därom. Bretevil har blitvit förolämpad af furst Kaunitz. Det är denne herres sätt att ofta låta de förnämsta sändebud vänta i förmaket och sedan affärda dem utan ett ord till ursäkt, Detta hände äfven den känslige fransmannen. och han ville då knall och fall afresa. Den gamle fursten förskräcktes ej litet och sände fransmannen ett ursäktande bref, hvarigenem tvisten lyckligt bilades. — År det säkert? — Utan alt tvifvel. Detta är kändt i hela staden, och en hel stad kan omöjligen misstaga sig, minst diplomaternas betjenter, som samtligen äro af denna tanke, — Gitves det annars något nytt i Wien? — Jo, det bästa, en riktig läcker bit kommer sist, en ryslig historia af det slag, att sådana Gud ske lof! ej alla dagar förekomma, ty då skulle vi stackars frisörer snart sakna kunder. Ryslig. men skön! Utanför Hernals har man funnit den lille Kaunitz brorson mördad. — En Kaunitz brorson? frågade Lachner. — Man kallar grefve Perkes för den lille Kaunitz, emedan han har den manien, att i alt vilja efterhärma den store Kauvitz. Han kläder och låter frisera sig på samma sätt som han, hans vagnar och hästar, ja till och med dessas seldon likna till förvexling statskanslerens. Detta är dock på långt när ej alt, utan han snusar samma sorts snus som Kaunitz, låter bereda sin mat på samma sätt som Kau