(Fbit)) Man finge dock ide wälta hela skulden på en: samt den stackars arbetaren, ty det wore helt na: turligt att han, då han dagligen har för ögonen den förnäme lättingens lefnadssatt, lifwet på wåra lysande faffcer och slutligen fer wåra kwinnor — mödrarna, fom skola upfostra nyttiga famhällsmedlemmar, eller döttrarna, fom i fin tid skola blifwa hustrur od utgöra fina mäns största heder — huru de på det galnaste wis styra ut sig litt modedockor, skall tänka: hwarför behöfwer jag wara sämre än andra, jag har åtminstone råd att släcka min förtret öfwer att icke anses såsom men: