Sundsvalls tidning – 21 mars 1874, sida 2

gen fara tillärnades baronessan. Man ville blott skrämma henne, och det sår, som hon tilltälligtvis erhållit, lärer åstadkomma gerningsmannen sorg nog. — Jag degriper inte Er mening, lydde tjenarens svar. — Längre fram skall Ni begripa den!återtog grenadieren. Var emellertid så god och framför min vördnad till baronessan, när hon hämtat sig, och bed henne å mina vägnar att ej afresa härifråv, förr än hon talt med mig! Lachner skyndade till vagnen. Då Siegmund öpnade vagnsdörren för honom, frågade han honom hvarför han ej jämte kusken och de andra gått baronessan till mötes. — Gud öfver alt, herr baron svarade Siegmund, man kan ju iute lämna hästar och vagn i sticket, och aldra minst, då man hörer ropet röfvare. — Du synes ej ega något mod? — Så mycket människan behöfver, har jag, genmälde Siegmund; men hvad skulle jag göra med mera, då jag inte kan använda det? Lachnoer satte sig i sin vagn och for tillbaka till staden. Sextonde Kapitlet. Lachner bär fortfarande majorsuniform. Eno ny dag efter en orolig nattsömn! Lachner hade sistlidne afton ej talt med furstens hemligasäudebud, ty, då han äterkommit till sin bostad uti hotellet, lämnade portvakten honom ett bref af följande inuehåll: Högvälborne herr baron! Jag önskade tala med Er om affärsförhållanden; men efter som