worna. Staltradslinan är spånd mellan trältolpar och är hwad man i mekaniken kallar ändlös. Malmen forslas i stora järnkorgar som hänga på finan, hwillen sättes igång genom en mindre turbin. De swarta järnkorgarne fom färdas fram uppe i luften i höjd med trätopparne hafwa på något afstand en slående lithet med flygande forpar, helst då linan är få smal att den ej fan ffönjas från fin höjd. Sådana ftålivådsbanor hafwa redan wunnit ins steg i England och Belgien i synnerhet till befordring af malm och kol Gammalt hjonelag. Söndagen den 8 H:s afkunnades för tredje gängen lysning till äfterffap mellan Måns Pålsson och Pernilla Jönsdotter, båda boende i vjunga skog i Ståne. De unga tu räknar en sammanlagp lefnadsälder af 156 år. Brudgummen är nämligen 83 oh bruden 73 år gammal. Angenämt dyrtidstillägg. Nu mera wäcker en friareannons ingen upmäårksamhet, ty det finz nes längt flera tillfällen att inleda bekantskaper nu än förr. Man blef därför få mycket mer öfwerraskad, när för några dagar sedan i Stockholms Dagblad stod att läfa en annons af splitter nytt slag. En pappa i Vinföpingstraften upträder däri och med utsatt namn upmanar alla stadgade, at tade, ekonomiskt oberoende unge män att anmäla tig fom friare till hans dotter, en 23 års wäl up: fostrad, wacker, wälwäxt, musikalisk och ihushålsgöromål sticklig rar flicka, fom har en lifränta och kan winka på 60,000 kronor. Ord i sinom tid. CForts) Af historien kände man, huru det gått Jfsraels tolk, sedan de wändt fig från Herren och de löffen Han gifwit om en kommande Messias, sedan de uprest afgudabeläten och åt dem offrat fina barn och bälta hafwor. Man fåge ännu i dag detta judafolk, för hwilket utan twifwel en stor framtid ännu more beredd, såsom ett lefwande vitne på det faktum, att den allra största, ädlafte och uts märktaste nation i werlden ide skall kunna öfwer: lefwa fig själf, då den öfwerlefwat tron på Bud. Men historien lärde äfven, huru de folk, fom ide allenajt lemnat fin gudsdyrkan utan tillika nedsjunkit i laster od) brott, spårlöst förswinna från jorden. Så wore förhällandet med de sköna thes banarne, med de stolta romrarne, många andra att förtiga. Gudsfruktan wore således den bästa grundwalen för en nations lycka och beständ, då därimot gudlöshet, laster oc) brott ofelbart med: föra nationens ruin och få fmåningom förderfwa dem i grund. . Detta om förflutna tiders folk, men wi ha äfwen i wåra dagar på ganska nära Häll en nation, af hwilken ätstilligt i det hänseendet wore att lära, nämligen den engelfia. England wore en af ftors: mafterna, eller hade ätminstone warit det, och det fanns en tid, då def ord wägt utomordentligt i wägskalen för hela werlden. Det war på denna tid som drottning Bictoria, då en höfding från Nya Zeeland tillfrågade henne om orsaken till landets omätliga makt, swarade, i det hon petade på den upslagna bibel, fom låg på hennes bord: je där orsaten till Englands storhet. Det war bibeln, och den har fran detta land utgått öfwer hela werlden och på alla spräk i milliontals erems plar. Men bladet har wändt sig och det säge nu mera ut, som om England med stora steg ginge ned till sin förra obetydlighet. Så länge England ännu ide lät den egennyttiga winningslystnadens politik herrska, war det stort och) aktadt, men i samma stund, som engelsmännen införde opium till det olyckkiga Kina, har def makt gått tiubaka. Da England med kanoner och bajonetter twang de arma tineserna att öpna sina hamnar för opiehandlaren, och i samma mån som denna upblomstrade, har dryckenskapen i England på ett förfärunde sätt gripit omkring fig. Men drydens stapen wore ide ensamt den nemisis divina, fom kommit öfwer Englands folk, utan hand i hand med den och steg för steg inträder widskepelsen i det förut så uplysta och herrliga landet. Stora staror af jesuiter tomma dragandes däröfwer och katolisiomen med alla def wederstyggligheter Hotar att lägga fin förkrossade hand på landet. Det fåge ut, fom om Herren ännu i dag wille lära oss, att det, fom mennistan får skall hon oc up: skara, och lita wisst, fom detta gäller om den en ftilda menniskan, lita säkert wore det, att nationerna genom det onda de utfå förr eller senare bereda sin egen undergång. Gudsfruktan, fedlig: het, dygd. Iparjamhet och måttlighet uti alt, se där de starka bergfästen, fom skola rädda wårt land undan inkräktande fiender? Wåra kanoner, bajonetter, swärd och kulor skola icke i längden funna göra det, men ett folk, där man håller gudsfruktan i helgd, hedrar kärleken til fannin gen oc) bewarar dygden oförfalstad, är, om det will wara det, oöfwerwinnerligt. Närer man därimot fienderna i sitt eget bröst oc fraterniferar med dem, har man endast sig själf att skylla för de sorgliga föliderna däraf.