kunde göra en förtviflad! Och så dum jag var! Uvarför förebar jag ej genast, att jag måste infinna mig vid hofvet? Ötversten skulle då säkert ej hafva tvungit mig att besöka den förfördömda kasernen. Ja, de goda tankarne komma efteråt, liksom ångern efter synden. Att jag till sekundant tog min öfverste var äfven ett ötverdåd, som furst Kaunitz ej skall gilla. Jag borde hafva funnit nägon förevänduing att afstå hans anbud. Ånnu får jag ej triumfera, ty ännu kunna följderna af mitt lättsinniga steg störta mig. Intet ögoublick är jag säker för arrestering. Saken kan ännu taga en fördömdt dålig vändning. Efter ankomsten till sin boning opdrog Lachner genast åt betjenten att taga reda på baronessan Witthahus boning och lofvade honom en dukat, om han inom en timme kunde utföra updraget. Siegmund visade sig äfven särdeles rask och förtjenade raskt den utlofvade belöningen. Femtonde Kapitlet. Ett knep, som utfaller illa för uphofsmannen. Baron Witthahn blef under sina sista lefnadsär läsare, såsom fallet ofta är med de personer, som i sin ungdom sätta sin ära uti att lysa som fritänkare och att bele dygden och framställa don som ett vämjeligt resultat af en fördomsfull upfostran. Som han blifvit svårt träffad af olyckshändelser, ja till och med bragt nära sin uudergång, och icke upehölls af några högre grundsatser, började han plågas af samvetskval, öf