mottog honom med välvilligt leende och bjöd honom, sin makes intimaste vän, handen. Han kyste den och ytrade därvid några granlåter. För första gången begrep han nu, hvilket oskattbart värde de skrufvade fraser och svarfvade talesätt ega, hvilka den goda tonen föreskrirver. Hade han ej varit skicklig i bruket däraf, skulle han ej vidare varit stånd att med heder fortsäita sin roll. Aglajvar en mycket seremoniös dam, som med denna svaghet förenade ett dussin moraliska fel. Ilögmod och koketteri intogo bland dessa de främsta rummen, och hennes girighet hade i kasernen öfvergått tillett ordspråk. Regementets kockar och till och med offiserarne, då de kommo från hennes bord, hade vackra historier därom att förtälja. Om hon vetat, att hennes gemål hade för ateigt att insätta baron Kaunitz till sin medarfvinge, skuile hon säkerligen ej hafva mottagit honom. Henues girighet törvekade sig ej häller vid detta tillfälle, ty då hon fick höra, att hennes gemål hade bjudit majoren till middag, kastade hon på den förre värkligt basiliskblickar, som ej uulföllo den sednare, och stälde sig tröstlöst däröfver att hon ej på förhand blifvit underrättad därom, ty då skulle hon hafva upbjudit alt, för att på ett passande sätt mottaga sin mans ärade gäst. Då grenadieren ytrade att han var van vid enkel militärisk kost och darför skulle vara tacksam, om man ej gjorde sig besvar för haus skull, erhöll han af den långa, magra damen en väunlig dlick, hvilken sade honom, att hau otvifvelaktigt vunnit hennes bevägenhet