— Då äter du hos mig. — Jag skulle med nöje antaga inbjudningen lydde svaret, om jag ej lofvat ett besök, som ej längre kan upskjutas — Då gäller det, anmärkte öfversten, att låta måltiden borttaga så litet tid som möjligt, ty äta middag måste du dock. Som de båda andra herrarna nu började vidlyftigt samtala om ett ämne, som ej intresserade Lachner, började han, lämnad åt sig själf åter sysselstätta sin själ med baronessan. Huru skulle han förmå henne upgifva sitt dlystra beslut — skulle ban våga låta benne ens ana, hvilka känslor han hyste för henne? flan den simple grenadieren! Hon den högborna damen! Om han ända dittills spelat baron Kaunitz roll, så fordrade ett högt ändamål det. Han lät bruka sig till en krigslist, för att till seger förhjälpa sin diplomatiske anförare i dess strid för Österrikes väl. — Men skulle det ej se ut som bedrägeri, om han utan order och af blott själfviskhet såsom förklädd kavaljer instälde sig hos baronessan Witthahu i hennes boning, för att vinna hennes vänskap? — Nej, det är iute själfviskhet, ropade det inom hans själ, om jag med bibehållande af mina förklädnad. visar mig för henne, för att tillbakahålla henne från ett olyckligt steg, ty annars kan jag ej nalkas henne. Mina inre känslor skall jag förstå att bekämpa, och om jag också ej lyckas beveka henne, skall jag åtmiastone innesluta dem i mitt hiärta såsom dess djuvaste hemlighet. Lachner vaknade ändtligen ur sina drömmar —— me