men er drefskrifware finner bod ett för fig själf och fer wid ett bord, midt emot fig, twå herrar, den ene med ett rödt band i knapphälet, samtala och smutta sitt caf noir. In träda twå arbe: tare, den ene fnygg i fin rentmättade blus, den andre utstyrd i ett å renlighetens, wägnar mår hända ej otadligt förskinn. Tror ni, att nägon af de friserade garconerna wisar dessa gåster på dörren? En, med servietten på armen, ftannar wisserligen helt nära arbetarne, men för att emottaga deras beställning. De till: säga om biere oh flå ned på de närmaste och de enda lediga stolarne, hwilka räkat wara mid fam ma bord, där mannen med hederslegionen fams spräkar med fin wäu. De göra det utan ringaste twekan, sedan de först bugat fig för de båda herrarne och sagt sitt Åexcusez (urfäfta), som gäl das med en wänligt inbjudande åtbörd från gentle: männens sida. Dessa fortsätta sitt samtal; arbe: tarne sitt. Tillsälligtwis händer od, att en fråga och ett swar utbytas mellan de båda kotterierna, naturligtwis i höfligaste ton, men odfå alldeles obeswäradt. Mannen i den blå blusen framtager en kritpipa, stoppar henne och fer fig om efter en tändstika. Men innan uppassaren hunnit frame lemna en sädan, har mannen med hederslegionen kommit fin okände granne till hjälp, i det han itrurt bredwid fig funnit ett ställ med denna nöd: wändighetswara och rädt det åt kritpipans egare. Sedan arbetarne tömt fina glas och gäldat fin stuld, stiga de upp, buga fig för grannarne mid bordet, så helsningen beswarad och aflägsna fig. Den arbetsklass, som så bemötes och kräfwer att så bemötas, är i det hela mindre bildad än wår swenska oh ide alltid mer grannlaga och finfänslig. Men höflighet mot alla, äfwen den tarfligast klädde, en höflighet utan dryg och sjestig nedlåtens bet, gäller här fom gentlemannapligt, och ohöfligbet i hwilken form fom hälst, om odja endast i ett fixerande ögonkast, gäller fom bewis på dålig upfostran eller på ett pöbelsinne, fom upfostran ej mättat fväfma. Så långt Handelstidningen. — Ingen lär bes strida, att mycket äterftår att göra, innan wi hun: nit därhän, ytrar Östgöten, med tanten troligts wis på förhållandena i Linz oh Norrköping. En arbetsklass, fom få behandlas, måste mer och mer fostras till medwetenhet om människorätt oh män: niskowärde; det grofwa och pöbelaktiga måste bort: falla hos de lägre när dumbdrygheten och inbilfts beten hos de högre maka åt fig en smula och gör afftåndet mellan olika samhallsmedlemmar mindre och omärkligare. Huru annorlunda geftalta fig ide förhållandena i wårt eget land! Arbetaren, bonden o. s. w. äro merendels hänwisade utefluz tande till de sämsta, ruskigaste ställen eller åtminftone till en fämre afdelning af ett bättre. Kommer han in en restauration, där s. k herrar äro samlade, få, han må upföra fig än få tädadt, riktas mot honom det ena ögonparet efter det ans dra uttryckande här harm, där undran, och under det ögat mönstrar den grofwa rocken eller arbetss drägten, drar fig mer än en mustascherad läpp til ett betydelsefullt smålöje. Tweksam, blir oftast den anlände stående rid dörren: han finner, Åatt han gått wilje; men skulle ide sädane symptomer ups penbara fig, styndar wärden eller uppassaren att wisa honom dit eller dit; stämningen är ytterst trydt, och ställningen genant. Har mwärden däri mot nog karaktär oc rättwisa att låta honom flå fig ner, hwad blir följden? De förnäma gästerna draga fig undan, få godt fig göra låter — och esteråt får man höra: ÅFörr war det ett fint ställe; men nu går patrask dit. Det är nu bäst att hälla fig undan. Luther och civiläktenskapet. Som kändt ädagalade, wid preussiska deputerade kammarens session den 15 november, deputeraden Richter, wid sitt förswar för civiläktenskapet, att äfwen Luther hyllat civilaktenskapet. I det fenafte häftet af tid: ferifter Jm MNeunem Reid upwisas nu yttermera att Luthers äktenskap med Katarina von Bora i