Sundsvalls tidning – 5 mars 1874, sida 3

en trogen väninna, en farfader, som jag ömt älskar, en landtlig dal, bebodd af rättskaffens undersåter, hvilka kalla mig moder och vörda mig som sådan — och till dessa egodelar räknar jag främlingen, (nej icke främlingen, utan den nye vännen) hvars blick och mod upfylla mig med tillit. Gud vare med Er! Jag skall tillåta mig att sända Er mitt ur såsom miane af den olyckliga Emilie, hvilken, eburu fri från hvarje skuld, likväl utan räddning hemföll åt ett olyckligt öde, Änau eo gång ber jag Er att inte slåss med Riedesel, emedan det vore ändamålslöst. Han gäller för att vara en grälmakare, som litar på siu fäktareskicklighet. För två månader sedan sårade han i en duell en polsk ryttmästare, som sedan dog af sina sår. Några personer påstå, att Riedesel slagits med förgiftad klinga. I trots af mitt förakt häller jag honom dock ur stånd till ett lönmord. Jag anför det därför endast såsom ett exempel, huru lågt man tänker om denna människa, Med försäkran om mia obegränsade aktuing Er tacksammaste YVmilis Witthakn.? (Forts.)