Sundsvalls tidning – 5 mars 1874, sida 2

— —— UR ——— — p p— ——p9 e!—— ö— — — Ursäkta mig, svarade Wanitschek. Hela mitt hufvud är i dag fullt af litteratur. Jag har för min Jugurtha, hvaraf jag i förnämt sällskap upläst två akter, af en obekant gyanariana erhållit en guldsnusdosa och däröfver blifvit så glad, att jag kunde taga hela verlden i famnen. Wanitschek gjorde ett uppehåll. Därefter tillade han med svårmodig min och ton: — Ni bar rätt, herr baron. Jag lät öfverväldiga mig af mina känslor utan att besinna, inför hvem jag uttryckte dem. Jag står ju på sätt och vis som likbjudare inför Eder. — Till saken, min herre! till saken! upropade Lachner. — vänskapens pligt fordrar af mig ett svårt offer. Jag iyssnar gerna till den kastaliska källans rythmiska plaskande och hör med smärta vapenklangen. Inom fjorton månader har jag fem gånger hatt nöjet att vara min vän Riedesels sekundant och smärtan att se mycket blod flyta. Jag anser duellen för ett dåligt medel att slita sina tvister, ty otvifvelaktigt bestämmes segern mera af skickligheten än rättvisan. Men jag kan inte draga mig undan, då jag älskar Riedesel och han inte vill slåss utan mig. Han anser mig nästan som siu goda genius, ty vid hvarje duell, som utkämpades i min närvaro har hans värja på ett kännbart sätt träffat motständaren. — Hvar skall duellen ega rum? frågade Lachaer. — Vanligen afgöras de i Brigittenau. — Och timmen? — Örverlämnas åt Eder att bestämma. Min vän önskar dock, att affären måtte afgöras så fort som möjligt.