Sundsvalls tidning – 5 mars 1874, sida 2

Kejsarinnans Årenadlerer. Historisk roman Theodor Hckeibe. Öfversättning för Sandsvalls Tidving N. K.a (Forts. från n:r 25.) — Herr baron, sade denne, en nådig herre står därute, som genast önskar tala med Eder. — Mottag Ni besöket, sade Freiberger till Lachner. Jag skall sedermera taga mig friheten att komma tillbaka. — Pör herrn in uti mottagningsrummet, befallde grenadieren. Jag skall fort klada mig. Den nye betjeuten och Freiberger lämnade rummet. Lachner stod inom några minuter framför sin gäst. Ilan säg en främling, som var kiänd på det präktigaste vis. Han var medelstor, ung och smärt och hade några muscher i ansigtet. — Ilar jag den äran att framför mig se herr baron voa Kaunitz? — Mitt namu torde vara Eder bekant. Jag är nämligen preussiske attachten Ludvig von Wanitschek, samme Wanitschek, som äutgifvit det berömda verket: Hundraett motskäl mot Jansenisten Quesnels moraliska betraktelser. Jag har äfven utgifvit en kritik öfver den nyaste litteraturen. För närvarande arbetar jag, eller rättare lägger handen vid sorgespelet Jugurtha, hvars förträfflighet till och med mina litterära fiender mnåste medzgifva. Sedan — Lachner blef otålig. Min herre, sade han, kom till saken, min tid är optagen.