— Möjligt! — Alvarsamt sagt min käre vän, är det ej rådligt att duellen kommer att ega rum. Riedesel är en fruktad slagskämpe och slåss bra. Om det blir duell af, sticker han Eder ihjäl. — Det är ganska osäkert. — Om han sticker Eder ihjäl, skulle man begrafva Eder såsom en baron Kaunitz, hvilket då måste leda till högst oangenäma uptäckter, ty den herre, som Ni har den äran att förestäha, skullo säkerligen ej förklara sig belåten därmed. — Jag kan omöjligen upgifva tanken därpå, — Kanske låter den dock upskjuta sig, till dess Ni kan utföra beslut på egen hand. För närvarande behöfver man Eder. — När Riedesels sekundant infinner sig ämnar Jag ej säga nej. — Dei får Ni ej häller. Ni eger att i hvarje hänseende vara man om baron Kaunitz heder. Låt blott saken hafva sin gång. Jag bringar Eder huudrade dukater och betjent, ty det anstär ej en förnäm ädling att hafva en hyrlakej bakom sig. Han står därute i Edert förmak. Tillåt mig att införe bonom. Han öpnade dörren och sade ett ord, och nu iosteg en ung gosse uti dyrbart livree och sorgfälligt pudrade lockar. Då Lachner fick se honow, sade han öfverraskad: — Det är ju Siegmund, Eder slägtinge! — Eder uye tjenare, herr baron, återtog Freiberger, som städse i andras närvaro visade sig högst vördnadsfull emot Lachner, han är visserligen inte flitig ej häller särdeles ordentlig; men trogen är ban likväl,