sterut m. m., och det wore ganska osäkert huru fort kronan wille fortsåtta de nu möjligen afstannade byggandet. Till slut bad han hr W. ej hålla ord och rösta imot förslaget, ty han unnade honom ej den upmärtsamhet, fom han härigenom öfwer hela riset stulle adraga fig. Hr Binfomw war ej alldeles öfwertygad om ga: rantiens oskadlighet. De tre andra norrländska banorna gafwo wisserligen goda inkomster, men de hade ej som denna wattenleder att täfla med, och å dem forslades wida förre massor malm, än det här blefive fråga om; han ansag dessutom ej mer än 1,200,000 fronor behöfwa uplånas. Hr Axell genmälde därimot, att trafifberätningarne inga: lunda war upgjord hwarken efter de tre andra norrländska banorna eller ens efter medelprocenten för samtliga banorna, utan, fom den utdelade tryckta beräke ingen utwisade, alldeles oberoende af dessa. Det war wisserligen sant att de tre andra banorna ej hade wattenled att täfla med, men så woro de därimot helt korta, då denna hade utsigt att blifwa mycket lång. Hwad beträffade hr B:s sista anmärkning, bjode försigtigheten, att man has de något reservkapital att tillgå i handelse af behof. Hr Bern befarade, att fom akticbrefwen litfom andra wärdepapper wore en handelswara, funde i en framtid lätt hufwudmassan däraf komma i händerna på personer, fom hade intresfen alldeles ftridande mot stadens, och wille därför, att staden skulle få tillsätta en styrelseledamot eller atminstone walja en revisor till granskningen af räkenskaperna. Ör Axell hade intet emot sist nämnda förslag, men förklarade att det sörsta, eller en styrelseledamots insättande ej kunde sörsiggå, utan att bolagsreg: lorna först ändrades. Hr Boström önskade bolagsreglornas förändring, få att staden kunde få rösta för alla sina aktier, då därimot för nårwarande högsta antalet en aker ticegare medgifna röster är 75. Efter ytterligare en stunds dryftning om utfirädningen af garantien om den kurs staden borde bes tinga fig a de aktier, den i widrigt fall fan nöd gas Ytterligare taga, och om dessa skulle blifwa preferensaktier eller ej, beslöts att staden skulle åtaga sig den begärda garantien och uplästes och godkändes förslag till få wäl den garantiförbins delse staden skall afgifwa, fom till den till 1880 års slut gällande garantiförbindelse, fom enskilda personer åtagit fig utfärda. Ingenting bestämdes om kursen å aktierna, ej häller biföllos framstälda yrkanden att de skulle wara preferensaktier, eller att röstberäkningen skulle ändras eller att staden skulle få infätta medlemmar i styrelsen eler i tra: fiktaxekommissionen men staden är medgiswen rätt att wälja en revisor för räfenftapernas granskning. Sedan detta wigtiga årende blifwit afgjordt, uplastes en kunglig skrifwelse, hwari staden med: gass rätt att expropriera de fyra ofta af of om talade magasinerna i Sotkroken. Till slut remiterades till drätselkammaren för utredning repflagaren A. F. Bobergs klagomäl öfmer magistratens honom gifna afslag på hans ans sökan att få ändra fitt tjärhus till boningshus. Remissen föregicks af en stunds dryftning, bwarwid framhölls af borgmästaren, att B:s ansökan stridde mot den antagna planen til stadens ut: widgning, och att B. blott erhållit platsen till tjärhus m fl. för repilageriets drifwande nödiga ut: bus, och af hr Wepblad att han ej fullgjort hos nom wid inköpet å erefutiv auktion förelagda wilkor. J motsats dartill menade hr Christiernin, att då tomten wore inköpt för 12 skillingar banlo kvadratalnen, och sedan ärligen tomtören därför betalts, funde B. anses besitta den med ful egans derätt, oc) hr Axell bemötte inwändningen om platsens uplåtande endast till uthus därmed, att det under szawasendets tid wid uplåtandet bru: fade upgifwas, hwartill hwarje tomt skulle an: wändas, men som kanske de flesta tomter nu mera anwändes till andra ändamål, än de hwartill de ursprungligen uplatits, kunde det för de flesta Huss — — — An——— — — — ——————— ——— ———— 2(4 (.2 han s(1111