Sundsvalls tidning – 26 februari 1874, sida 2

nämsta agget till honom, därför att han var sin fästmös fästman. sluru gerna skulle han ej hafva underrättat sig om orsaken till hennas bekymmer, och Lau gerna skulle han ej tiilgripit ett tilltalle att vara hevne till tjenst! IIaus eldiga öva blickade jämt och sant på den alskliga bilden, och när bon likaledes såg tillbaka på honom, genombäfvade honom en ljuf känsla, som gjorde houom drucken af vällust. Rätterna borttogos ifrån bordet, och en betjent framkom med en silfvertallnk, hvilken innehöll en mängd sammanrullade pappersahpar. Tallriken bars frän väst till gäst, och hvar och en ibiaud dem tog på måta ur mängden fem lappar. som han Jade framtör sig på bordet. Mav spelade nämligen lotteri, hvilket nöje på dvuna tid var särdeles omtyckt. Lachuer töljde exemplet och tog älven fem lappar. Grefvinnan Sonnerberg tog darefter i handen ett i rödt atlas inbundet bokhälte, hvari viasterna och de vinnande twumrarne voro antecknade. Bakom henne stodo tva betjetter, af hvilka den ene bar en korg med virsterna och der andre öfverlämnade dem åt deras nya egare. Wid öfre bordsändan började man att öpna sedlarna. De bland dessa, som ianchöllo vinpande numror, voro särskildt betecknade med ett rödt kors. Vmaaren upgaf nummern och erefrinnan nämude vinsten etter boken. Wiasterna bestodo dels i juvelerarearbeten, dels i ädragantarbeten och dels i alldeles värdelosa föremål, som dock alla voro försedda med sinrika diviser. IIade sällskapet ej varit nedstämdt i avledoing af baronessan Witthahns