Sundsvalls tidning – 26 februari 1874, sida 2

bleka baronessan. Vid sidan om honom satt baron Riedesel. Denna person bidrog dock ingalunda att förhöja nöjet för Lacnner. IIans obehagliga fysionomi bar ett uttryck af hårdhet, och han satt mycket oroligt på stolen och grimaserade jämt och samt. Anblicken af baronessan Witthahy, som skänkte Lachner så mycket nöje, upsylde Riedesel däremot med förtrytelse, så att man hvarje ögoublick mäste befara, att han genom något utbrott af raseri skulle störa målron. Lachner drack några glas eldiat vin, för att blifva mera otvungen. och vinguden rättfärdigade äfven det till honom satta förtroendet. Grenadieren kände sig säker och framsköt stolt bröstet, beherskad af tanken på sin stora betydelse och glädjen öfver det lyckliga utförandet af den honow tilldelta rollen. Ån pratade han med damen vid sia andra sida; än hvilade hans blick förstulet på på den retande, bleka baronessan midt emot bonom, hvilken satt där utan anspråk, medan den vid hennes sida sittande sästwannen, Lätzelstein egnade hela sin upmärksamhet åt sin andre granne, en mycket pratsam herre. Med förakt betraktade Lachner honom, ty han erinrade sig mycket väl fästmanneus namn, som han hade fatt veta af den unge hebreeo. Ilan ansåg det vara ärelöst handladt af honom, då han pautsatte sin fästmös porträtt. Ja, hans ovilja emot honom stegrade sig till den grad, att han kände stor lust att gitva honom en bastaut örsil. Iläraf ser man, att Lächner trots sitt fina sätt änvu ej blifvit geuomträngd af en aristokratisk anda. Kanske hyste ban det för