Sundsvalls tidning – 14 februari 1874, sida 2

dig, som ett nyfödt barn. Vill ers nåd, att jag skall redogöra därför? — En annan gang. Jag är honom tack skyldig och skulle gerna vilja föröka min skuld, den jag sedan skall gälda med dryz ränta. — Ers nad, med fullaste häng fvenhet ställer jag heia min kraft, ja själfva mitt lif till eders näds förfogande. — Jag önskar, att han här för en kort tid öfvertager rollen af min unga slägtinge, som jag i går sände till London. Jag skall draga försorg om, att han så lätt som möjligt, genomför roilen. — Jag eftevkommer obetingadt eders näds önskan och skall till eders näds tillfredsställelse veta att lösa min upgift, om därtill ej fordras mer, än mod, beslutsamhet, häogifvenhet och heder. Furst Kaunitz nickade belätet och sade: — llan skall intet ögonblick viömma, att han har att uti sällskapslifvet föreställa en ung kavaljer uti alla de hänseende, dennes uphöjda ställning fordrar. Saken är alvarsam mycket alvarsam och låter blott rättfärdiga sig genom det höga mål, som vi eftersträfva. List måste motverkas med list. Löser han lyckligt sin upgitt, väntar honom en rik belöning. Missiyckas han däremot är han att beklaga, Jag låter honom falla, ty jag skall aldrig bekänna, att jag gitvit impulsen til hans företas. Orsaken härtill begriper han med sitt skarpa hutvud nog själr. — Ja, ers nåd, jag inser nödvaändigheten. Om eu bisak tillater jag mig emedlertid att nu eriura. Jag är soldat, och min korta permisgioa tar slut i dag.