Sundsvalls tidning – 12 februari 1874, sida 3

daren Cohn, säsom agent för ett ide namn fwet affärshus i utlandet önskade att genom försorg få order här i landet på dylika kedjor. Då packhusinspektionen ansåg att mynten, sedan de blifwit afsöndrade från kedjorna, lätt knnde utpränglas fom werkliga silfwermynt, inskickade ins spektionen en af kedjorna till poliskammaren med hemställan om denna fann fig föranlåten widtaga nägra åtgärder i saken. Poliskammaren beslöt imellertid att icke yttra sig härom förr än den genom skriftwexling hört sig för i Köpenhamn om rätte egaren m. m. Höganäs stenkolsverks bolag är nu af rifegäldsfullmäktige instämdt til Luggude häradsrätt med yrkande, det bolaget måtte förpligtigas att till riksgäldskontoret inbetala sin för tiden intill år 1872 uplupna skuld till staten, upgående enligt en på bolagets räkenskaper grundad beräkning till 54,000 kronor. Tjufköpsmålet i Norrköping har äfwen rö: rande sener. Norrköpings Lidningar skrifwer följande om makarne Cederberg. Häktade förre drängen Cederbergs hustru — en ung, proper och behaglig kvinna — inlemnade till rätten sistlidne onsdag, på grund af inträffade sorgliga förhållan den, ansökan om boskilnad. Mannen inkallades, för att höras häröfwer, oc) godkande ansökningen. Hwad tmänne förfpilda månniskolif, hwad medwe tandet att hafwa ruinerat trettio människors heder, hwad samwetets röst, hwad sellens stillhet och mins terkvällens mörker icke förmått, det förmådde — lärleken. Ty då han med ett sagta ja gaf bis fall till den få godt fom halfwa stiljsmessan från sin hustru, fom sorgset men ömt blickade på fin midtimot i fångdrägt stående make, brast en jtröm af tårar lös ur den annars få sörhärdade man: nens ögon. Äfwen hustrun grät, oc) då de bägge makarne därefter åt hwar sitt Håll lemnade dom Faler, nickade de under tårar wänligt till hwarandra. David Livingstone har, fom wi förut nämt, aflidit i Unyanyembe. Det förunnades honom alt få ej att återse sitt fädernesland, från Hwil: fet han warit borta i I och ett halft år. I Ena: land, där man efter Stanleys resa få säkert wäns tat att få fira hans återkomst oc öfwerhopa ho: nom med hedersbewisningar, skall budet om hans bortgång wäcka stor fora. Denna mans werksamhet och mödosamma lif är nog för flertalet af wåra läsare bekant, men må hända ide få hans ungdoms sällsporda fträfmans de efter kunskaper och bildning. Wi meddela därför några upgifter därom: David Liwingstone war af gammal skotsk slägt och söddes 1815 i Blantyre i Skottland. Hans föräldrar woro i knappa omständigheter och han sattes wid 10 års älder i ett bomullsspinneri för att genom sitt arbete bidraga till hemmets under: Håll. Nu studerade han med järnflit. Med en del af min första wedolön, förtäljer han själf i inledningen till fin första resebeskrifning, föpte jag mig Ruddimans Juledning till latinska fprå: kets ftudium och fortsatte studiet af detta fpråk nuder många år med oförminskad ifwer i i en lör: dagsaftonskola, fom hölls mellan kl. 8—10 på kwållen. Med upslående i ordböcker oc dylika bjälparbeten för denna ffola plägade jag fortfätta ända til midnatt eller ännu längre, till min mos der omfider tog bofen ifrån mig och tilljade mig att gå till sängs. Kl. 6 på worgonen måste jag åter wara i fabriken och fortsatta arbetet där, med undantag af frufojt: od) middagstimmarna, till klockan 8 på kwällen. Jag läste på detta fätt många af forntidens författare och kände wid 16 års älder Virgilius och Horatius bättre än nu. Hans föräldrar woro warmt religiösa, oh när Livingstone kommit in i ynglivsaåren wäcktes äfwen hos honom samma kansla till starkt lif och ung och smärmande som han war beslöt han egna sitt lif till kristendomens utbredning bland hed: ningarna. För den skull satte han fig med fame ma ifwer att stusera teologi samt medicin och naturkunnighet; om somrarne arbetade han i bomuasspinneriet, oc) med förtjensten därför un: derhöll han fig wid universitetet i Glasgow, hwareft han omsider promoverades till lic ntiat i me dicin och tirurgi.