Sundsvalls tidning – 10 februari 1874, sida 3

Hum, det är visserligen ingenting nytt, att deu lede fienden tager en grenadier. Aldrigfull skrattade honom i ansigtet, och en grenadier, som legat på britsen reste sig upp och frågade uti förargad ton: — Blixt och dunder! hvad står då på så tidigt? Hvarför får man inte ligga och sofva i fred? Siebaer blickade på honom och häpnade af förvåning. — Se, der är han ju, stammade han. Jag trodde sannerligen ej, att jag någonsin skulle få återse honom! — Djefvulen ville inte taga mig med sig, sade Lachner i munter tos. Alla böner voro fruktlösa; han förblef obeveklig. — Hvad har ni erfarit? frågade den gamle, — Att en bra karl inte behöfver vara rädd för spöken och djeflar. Haröfver skall jag kanske längre fram kunna meddela upplysning. God natt, jag måste sofva! Lachner lade sig ner och svarade ej vidare den förbluffade tygmästaren. (Forts.)