Sundsvalls tidning – 10 februari 1874, sida 2

— — mH X Ä -—— T — — —— — — JK BUjh —— CW ln MIL HN —— äa —— —F———E— ——ä — nor, samt fru Strömbom, i hwars namn köpet skett, återställa egendomen. Ordföranden, vice håradshöfdingen frih. Bennet ansag ej sådan ber wisning wara förebragt, att wederbörande kunde åt saken fällas. Insamlingen i Göteborg till Upsala ftudentförs bygnad har upgått till 11,000 kronor. År 1873 förlorades 2,369 fartyg; bland dessa 32 swenska, däraf 6 ångfartyg. Grosshandl. P. Wikström j:r har föpt ?7; i Olofofors jarnbruk i Rordmaling. Skogarne och Vesterhottens hushållningssällskap. Wid wintersammantradet i Umea sista onsdagen i januari deita år behandlades denna fråga: Rid betraktande af det förhöjda wärde, som floft jparade och wäl skötta skogar inom länet redan ega och ännu mer komma att ega, fram ställes den frågan, huru bör man gå till waga, för att bibringa den stora mängden af mindre skogsägare större insigt och lifligare öfwertygelse om behofwet oc nyttan af en noggrannare be handling och wård om hemmansskogarne än hwad hittills warit fallet 2. För öfwerläggningen redogör Umebladet sål.: Ordet begärdes först af hr Fr. Tigerhjelm, som till en början nämde att på andra hall försök gjorts för å stad kommande af en bättre ward em de enstilda skogarne men att dessa försok ej alltid utfallit efter onskan, enär det ej warit lätt att wäcka den slumrande eftertanken Å orter, där skogsbrist upkommit, hade man nörgats midtaga åtgärder till bristens fyllande. Man hade försökt med anställande af forstman, fom tillhan: dagått enskilda jordegare; man har oc anlagt plantskolor, fått skogofrö, o. s. w., men dock ej kommit till målet. Någon nämnwärd skogsbrist förefinnes ej inom detta län, om ej möjligen å kustlandet; men den skog fom finnes är ett fapital, fom fordrar omwardnad. Att på en gång få en ordnad och planmessig skogsward wore ej att tänka. Men man borde hoppas på frame tiden. Ett medel finnes, fom werkar säkert, fastan läångsamt, och detta medel bestar i uplysning och erfarenhet. Talaren rekommenderade framfor alt det upwäxande slägtets underwisning i fraga om skogens warde; barnasinnet, tillgängligt för intryck, owilka werka på hela lijsrittningen, borde in: tresseras för denna sak; det wore till och med önstligt, at skogshushallning inginge sasom läros ämne i follskolan. Man borde lata barnet deltaga i och själf werkstalla tradplanteringar, fröklänganing; en liten plantskola wid follskolan jfulle skänka barnet wederkwidkelse och sporra dess håg, lifwa def intresse. På denna måg borde man kunna komma till målet sakert, om ock sakta; önskligt wore om foltstolorna kunde bidraga till en bättre insigt om skogens mård; man finge då wänta godt af framtiden. Hr Hörnell instämde i den föregående talarens uttalade åsigt att bästa utwägen för åftadfommande af bättre skogswärd wore uplysning om det wärde skogen eger. För fin del ansag talaren att man här ej behöfde tänka på plantering och frösådd. Brist på insigt i dessaf delar werkade mindre menligt, än den mijhushållning, som eger rum wid skogsafwerkning till husbehof. Då man fåge huru denna afwerkning bedrifwes af de flesta jordogare inom skogslandet, måste man beklaga att sa liten insigt om ffogswärdet förefinnes. Till wedbrand tages i allmän. het frisk skog, ehuru ingen brist är på windfällen och torra träd, hwilka få ligga oanwända. En rätt insigt om skogens wigt och wärde wore så mycket nödwåndigare, som genom bristen därpå en dyrbar egendom anwåndes utan motswarande nytta. Hr Klodhoff ansäg bästa sättet att äftadkomma insigt om skogens wårde bestå i fyridans det af populära ströskrifter. Hur mycket man än må tala om saken, tränga dock skrifterna längre. De lasas af manga; och i dess större grad de