Sundsvalls tidning – 7 februari 1874, sida 2

sällskap några stöflar tillhörande de diplomater, som satt sig kring bordet. Dessa stöflar gjorde honom ej litet bekymmer; ty om de framflyttades ännu en half fot, måste de komma i beröring med hans person, och deras egare därigenom uptäcka honom. : — Nu är det den nionde natten, återtog den första af lugnt alvar och långsamt föredrag karakteris erade stämman, som jag har den höga äran att hos mig på mitt landställe emottaga Preussiska konungens befullmäktigade minister äfvensom hans utomordentliga sändebud, samt konungens af Sardinien och kurfurstarnes af Saxen och Bäjern sändebud. Jag betygar Eder, mina herrar, min vördnad och beredvillighet att tjende herskare, hvilka Ni företräden samt min vänskap, och upriktiga tillgifvenhet för Edra personer. Diplomaterna skrapade med stolarne, reste sig, som Lachner såg, och räckte hvaranda händerna. Innan vi skrida till öfverlaggningarne, fortfor den förre tajaren, måste jag bedja Frankrikes värdige representant, hans exellens baron de Breteuil att med handslag och vid kavaljerparol försäkra, att han öfver de förhandlingar, som här ega rum, blott sänder hemliga meddelanden, men att för öfrigt emot hvar och en, till och med sin biktfader, iakttaga den strängaste tystnad, till dess jag löser honom ifrån eden. Detta samma löfte hafva de andra herrar sändebud gifvit mig och jag dem. De högsta statsintressen fordra detta löfte. Den upfordrade gaf värden, ryske miuistern furst Galitzin, det begärda löftet. rn — (— — — T———