Sundsvalls tidning – 5 februari 1874, sida 3

akläta något medel, hvarigenom han kunde erfara den försvunne Platzl ödev, Då han ännu länge befann sig easam i salen och det icke behagade honom att sitta under bordet utan någon utsigt, kom han på det infallet att åt motsatta riktningar med sin sabel sticka tvänne aflänga bal uti den gröna duken. Ilärigenom bade han förskaffat sig ett observatorium och väntade med stor oro på de ting som, komma skulle, — Dessa karlar sade han för sig själf, hafva gjort det ganska hett för mig Om Siebner varit i milt ställe, skulle han hafva förlorat sin respekt för andar och djäflar, ty bär finnes ingenting öfvernaturligt, och dock är mitt bröst förskräckligt beklämdt. Jag tror, att jag skulle vägat mindre, om jag begitvit mig i en röfvarekula, än uu i denva eleganta salecg, Blir jag ertappad här, bar jag svårligen att vänta ett battre öde än Platzt. Dyrt skall jag dock, ta mig tusan, sälja mitt lit! (Forts.) — NV —L LL