Sundsvalls tidning – 3 februari 1874, sida 3

— — LA :—— drade manarne för vinden, medan de snabt ilade framåt. Vid denna anblick korsade sig Sibner, och en djup suck upsteg ur hans bröst. Plötsligt steg Lachner fram från sin plats bakom videträdet, fattade en af vagusfjedrarne, mellan hvilka hundsvotten var fästad, och lopp framåt med vagnen. IIundsvotten var visserligen upslagen, men Lachner neddrog den i ett nu och satt snart derpå, liksom fordom Platzl. Om några minuter hade anspann, vagn och grenadier försvunnit. — Åter en människa miudre i verlden! sade Siebner med dof stämma för sig själf, och utan klockringuing bar det skett. Amen. (Fortsa