Sundsvalls tidning – 31 januari 1874, sida 2

steföreskrifter och gaf en man af vakten vid namn Platzlatillständ att följa med den svarta spökvagnen, som for förbi på andra sidan om vallen. — I vad blef följden däraf? — Den lättsinniga människan, som af ren nyfikenbet följde med vagnen, har aldrig återkommit, och den pligttörgätne korporalen degraderades till simpel karl, och det har kostat honom betydlig möda att äterfå den förlorade portepga. Från högre ort kom då befallning att de skulle kontroilera vakten, och de fall äro noggrant föreskrifna, då jag bar att sätta mig emot vaktbefälhafvarens åtgöranden. Så ar det vän, Aldrigfull. Genom Eder åt Platzl tilldelade tillatelse att göra färden i sällskap med den lede fienden har Ni betydligt utvidgat min verkningskrets, men ätven tillika mycket förökat min ansvarighet. — Det var således här, som det gåtfulla äfventyret tilldrog sig, som Ni så ofta talat med mig om? frågade eu af de uykomne. — Ja, kära Lachuner, svarades det honom. — Denna historias olyckliga utgång har förorsakat mig mycken ångest och sorg. — Därför, skräflade Siebner, säger jag alltid, att man inte skall fresta Gud. Jag är visserligen inte vantrogen; men för hexeskott, frikulor, tomtar, vättar, rån, besök af de döda, umgänge med andar och djäfvulens nattliga graserand bevare mig milde berre Gud, ty för dem har jag stor respekt! Lachner skrattade hogom i ansigtet och sade: Det är manga saker, som Ni har re