Kejsarinnans Grenadierer. af Theodor Scheibe. Ofversättning för åÖSundsvalls Tidning N. K.(Forts. från n:r 10.) — Om Ni gifvit mig permission, tog Hauswald åter till orda, skulle jag blott hafva begagnat den till att göra Eder fru sallskap på återrägen, ty det är obehagligt att befinna sig ensam i kruttornets granskap. Olyckshändelser skola dessutom redan där hafva tilldragit sig. — Har Ni inte tobak på Eder? trågade Siebner honom tvärt. — Jag menar röktobak, åtminstone så mycket, att det räcker till att stoppa en pipa med? — Det gör mig ondt att ej kunna stå till tjenst därmed, svarade grenadieren, — Mig gör det äfven ondt, brummade Siebner. — Jag skall likväl draga försorg om, att Ni i morgon skall få tobak, och det god tobak, kompletterade den inställsamme sitt svar. — Misstyd inte mina ord, sade Siebner barskt, min tjenstepligt ålägger mig nämligen att taga reda reda på, om någon soldat af vakten här bor med sig röktobak, emedan det ar strångeligen förbjudet. brtajpar Jag någon sådan, eger Jag att ögonblickligen lata arrestera honom och skicka bonom till kasernen att afsrrallas.