Sundsvalls tidning – 29 januari 1874, sida 3

Åbtobanans Jortsattning, tl den fullständiga ur dersökningar blifwit werkstalda och bekantgjorda. ——— ss—— Fran utlandet. Frankrike. De fteg regeringen widta it mo Univers, wackte fort upseende äfwen i national församlingen. När Universis referent, som änm ej kände till förbudet, infann sig i kammaren ljöd ett allmänt skratt, och waktmästaren afwisad honom från referentläftaren med den anmärkning att han efter Universes indragning ide längr. more journalist i wertsamhet. Kammaren war öfwerfull, och i det tlerikala lägret war wreden stor, särskildt wisade general Dutemple fig för bittrad. Ur bistopens af Perigeux herdebref för hwilker han stäldes för rätta oc) hwars meddelande äfven bekom Univers illa, anfoz:a wi följande smakbit. Efter det att biffopen utmålat pafwens förfärliga forger fäger han: Heliga fördrag fräckt brutna, kyrkans myndig: het förtryckt af waldet, def tro förnekad, de moral föraktad, dess konstitution kullstörtad t. o. m. i fina grundwalar. Ja, dessa äro de hatfulla drag, hwarpå J igenkännen cetarismens hand: lingar, hwilka herrsta uti olika områden af den nya werlden, oc som i wårt gamla Europa fär stildt med oerhörd haftighet wisa fig i Schweiz och Tystland. J synnerhet i dessa båda lander stall den apostoliska strifwelsen (encytlikan) wisa eder, huru biskoparne beröfwas alla sitt ämbetes friheter, slapas för domstolen, beläggas med straff, hotas med fangelse eller jagas i landsflytt: det ifall wisa eder huru prester afsattas från fina par storater och störtas i fattigdom, troende hindras från att utöfwa sina religiosa pligter och genom hotelser eller locklser drifwas till en kyrklig iplittring. Och detta alt genom utöfvandet af före gifna lagar, fom beslutits på moderna cafarers befallningar. On och detta herdebref ej innehåller mydet an: nat än hwad som flera franska bistopar nyligen offentliggjort, så öfwertraffar det dock de öfriga i uttrycens häftighet. Frankrikes yttre politik är fortfarande föremål för den franska och tyska pressens betraktelser. Thiers organ Bien publict, meddelar en fort och, sasom tidningen pästar, tillförlitlig öfwersigt, hwaraf wi anföra följande: Från Italiens fida har ingenting stett, som kunde gifwa anledning till fruttan. Detta land har ide framkommit med någon fom hälst anmärkning eller föreftällning, och konungens od) regeringens hållning har warit och är alt jämt wälwillig. Till Tyskland är för: hallandet därimot ide så godt, fom man funde önska, äfven om det ide är af någon hotande eller oroande beskaffenhet. Några biskopars herdas bref gafwo första anledningen till Berlin-kabinettets missnöje, oh ehuru hr Fourtous rundfrifwelse till bifkoparne gjorde ett godt intryck i Ber: lin, ansågs denna uprättelse dock ide för tillvädlig. De diplomatiska föreställningarna kommo ide fransta regeringen till handa genom tyfka sändebudet grefwe Arnim, utan det war den tyske utrikesministern, fom direkt wände sig till franska sändebudet vicomte de Gontaut Viron. Hen för: klarade, att den ministeriela rundskrifwelsen na: nare wore en warning än ett klander, och att den, då dess offentliggörande berodde på en indiskretion, icke wore någon werklig uprättelse för tyska rikets öfwerhufwud. Utan att hota med en öppen bryt: ning uttalade kabinettet i Berlin dock fin fruktan för, att den diplomatista förbindelsen ffulle blifwa swär, om man tålde sådana ytranden fom de i herdabrefwen befintliga. Det låge dock ide någon hemlig tanke på angrepp i tyska regeringens sprak, och alla rykten om krig saknade därför grund. Det wore icke fråga om nägon brytning, men i Berlin lät man doc framskymta, att tyska fände budet hos päfwestolen återkallades under liknande omständigdeter. Franska regeringen sträfwade nu att göra slut på saken. Biskopen af Rimes kallades till Versailles; han beklagade det, fom skett, men förklarade, att det wore honom omöjligt att tag a fina ord tillbaka. Man har nu afhandlat den frågan, om saken bör i statsrådet framställas som missbruk of den andliga ämbetsmannamyndigs eten, och man har infett nödwändigheten af att ifgifwa en offentlig förklaring. Det är regerinz dens afsigt och önskan att aflägsna hwarje spår af konflikten, och det går ide an att dröja därned. Sådan är ställningen, om mi äro riktigt underrättade. Den är alt få ide få hotande, men 1 andra sidan är det ide sant, då de offiliöfa idningarna påfå, att förhä andet till utlandet ildrig warit bättre. I liknande anda uttala fig itskilliga af wensterns tidningar, och detta säges vara orsaken till, att wenstern i nationalförfamingens möte den 20 dennes, då general du Tempe es interpellation förewar, lemnade regeringen ria händer od) ide beredde henne några fvårigz eter. Tyskland. Utgången af walen till tyska ritsagen, hwilka försiggingo den 11 januari, hade nätrft unmärkfamhot FarnmtiasoO NAR