Sundsvalls tidning – 27 januari 1874, sida 2

— Isvarthän da? — Det vet man inte så noga Menu det långt, mycket långt bort, kanske ända in i Preugeson, i — Men skola inte vi kvarstanna här? — Visst inte. Om en timmes tid följer Ni regementet på dess marsch. Devna underrättelse trasfade studemierna förkrossande som ett åskslag. Till och med llegbär matikern Westmajer törlorade fattningen, Detta är dock för starkt! utropade han. Nu auser älven Jag värt öde besvegladt. Rädda oss, herr korparal, ropade IIanaweid utom Lyckas det Eder, så skola vi öfverhopa Luer med gold, Och wvedkalla lmleas välsignelser öfver Lder, tiliade hiuder. Vill Ni, att jag skall hjälpa Eäer ett rymma? fragadr korporalen med en snod blick— Vi begära iate mer, än att Ni staffur oss en person, som går med bud för 93s, geninälde slauswalg. — En sådan är lätt att anskaffa, svarades, Följ Da de nya soldaterna med sin ledsagaro gingo öfver kaserugarden, sågo de, att man redan vidtog förberedelser till afmarschen. ty trossen lastades på vaguarne, hvilket skedde med stort buller. blott till markotenteriet. eMDWLa broder, sade en oificer till en annen. som han mötte, huru kommer det sig ett vi så hals öfver hufvud wåste marschera? Har Preussårne inbrutit i riket? — Tvärtom, broder, avarade denns. Vi skola inrycka i Schlesien. Jag vet af min kussin, gref