Sundsvalls tidning – 27 januari 1874, sida 2

genom oågon tillfällighet kunna förloras, ty om detta sker, skall man lära Eder mores. — Korporalerua, åt hvilka jag nu öfverlemnar eder, skola uplysa eder om bandpennoiogarnes bestämmelse, EKorporaler, fören dem bort att aflägga soldateden. Marsch! De fordna studenterna sutto änga till middagen kvar i vaktrummet. Dit fördes äfven andra rekryter, som samtligen voro vid gladare lynne äv de. — Da är skulden till vår olycka. Jag förbank:ar dig! smädade Binder Hansvald, som satt där t rossad. ej den stackaren nägra siera företoz Westmaler till ordet. Dig, dig nUen, Bindter, träffar ali skulden. — Miu? Är du näan diua sinnen, usla månniska! — Där ser ni, han s roli binder, bade du ej misshandlat din hol så jamm:erligt, skulle vi ej pu fått gå och gälla tor Åattmusikanter. Al dessa ord finner mar, att Westmaier redan öfvervunnit sin djupaste smärta. — Fram till favan! skallade on uuderofficerstätt.ma, och några näinuter sednare bade de re das ofiagc den ed, som gjorde dem till soldater. Da fördes därpå tul ett rum, där de finoldatrockar och mössor. å de mot siva egua tillbytte sig åessa kläse flöto deras tårar rikligen utför kinderna, och Binder utsträkte bärderna och utropade vemMOdstunt: — O, min Gud, de hafva gjort mig till krigsCuekt, emedan jag hängifvit mig ät det snöda