Sundsvalls tidning – 24 januari 1874, sida 2

Stullenterua voro hözst uprörda utom Westmaler. Deune sade med stor fleyma: Hofspaliermakaren spår men Gud tar. Jag bekiagar unn herr farbroder. I kansbhrummet befann sig en gammal kapten, som med korslagda armar gick fram och tillbaka, och eu ung sältväbel, som satt och skref vid ett bord. Hauswald, Lachner och B.nder skyndade att för kaptenen bedyra sin oskuld. Alla tre ville de vara den förste att tala, och deras förtviflau stod tydligt att läsa i deras ansigten. Den gränårige kaptenen åhörde dem någon tid med stert logu Därpå svarade han i vrelgad ton: Gör inga uraflykter, karlar. Jag vet huru saken forhaller sig. Tyst, i alla djäflars namn, tyst! Tror Ni, att nagon orätt sker Eder, så besvären der på högre ort.v BiEbder var förtviflad. Han klagade, vred nhänderna och protesterade uti det Wienskå uulversitetets namu. eCbe där kunnen I sätta nn — soldattröja på, om Ni så behagarj9 ropade han och pekade på sina kamrater: men släpp mig ut, efter som jag blott af tjenstaktighet biträdt vid serenaden!? Den som ger sig i lek, måste leken täla lo anmärkte Westmaier. Låt oss foga oss i vart öde, vänner. Hvem vet för öfrig., hvart det leder oss. Ännu har ej kommis-brödet tagit htvet af någon, och jag vill hällre blifva en Caesar än öfversätta hans fälttäg. allan har ambition, inföll kaptenen med välvillig min och slog Westmaier på axeln. a4f honom kan det blifva något af med tiden.:o ?Men, herr kapten — rfr Guads skull, herr kapten —?