till eftertanke, och dystra aningar trängde sig på dem. Månen gick ned, därpå kom morgongryningen och slutligen morgonen själf. Revelj slogs ou i kaserngården, hvilket ibland soldaterna framkallade muntert lif. Upp och ned gick det i trapporna: man hörde sång och pipande, och snart förnams en befallasde stämma. Det klappades i gångarne. Vapen klingade, och snart hördes åter kommandoord, hvaraf det märktes att exercis pågick på gården. Arrestdörren öpnades; profossen infann sig med en korg på armen och en med halm omliadad flaska i handen. Karlar,? sade han med munter min, bhär är frukosten. Den som har pengar, får af mig rosoglio, sådant själfva öfvergeneralen. Laudon, inte har bättre, och hvetebröd, sådant hvarje hofdam kunde förtära såsom en läckerhet. De tre kawraterna höllo till godo med den brända drycken, och Westmaier egnade den rika loford; men Binder vände sig bort från det honom erbjudua bränvinsglaset med en grimas, som uttryckte afsky och sade: Detluktar som pesten! Bort därmed! Låt mig i stäliet få ett glas mjölk. ?Mjölk, hvad är det för slag? frågade profossen med ett fiffigt leende. äDet är en dryck, sade Binder förargad, ?som Ni aldrig har druckit.? Westmaier utbröt i ett högljudt skratt. 7Nej, hör på bara! sade han. Åhinder kau äfven vara kvick, om han vill. Han är annars den trögaste kamrat! i verlden, fast man inte kan ge det på bans yttre menrniska. Herr Profoss, genmälte Binder, gif åt