Sundsvalls tidning – 22 januari 1874, sida 2

timme nästa morgon skulle slå. Och som de vauligen tilltalade hvarandra med tillnamnen fick främlingen snart veta, hvad de hette. Ett af namnen ådrog sig hans upmärksambet; han lyssnade en stund på deras samtal och närmade sig dem därpå frågande: Hvar är den herry, som heter Lachner?o aHär ligger han, ljöd svaret. a Vill Ni vara så snäll och komma till mig? frågade främlingen å nyo. Den tilltalade efterkom denna önskan, och båda begåfvo sig till fönstret, där följande samtal egde rum: allar Ni inte i Strassburg en slägtinge med samma namn 20 KDat är mig ej bekant. Mina farbröder hafva vid mycket unga år begifvit sig utomlands och vi hafva ej sedan hört af dem. För öfrigt är namnet mycket spridt. Jag känner många Wienerboer, som heta Lachner, utan att sta i minsta slägtforhållanda till mig. aNi är student 20 KPå andra året och studerar juridik.o Hvarför är Ni här? Lachner besvarade denna fråga upriktigt. Jag fattar förtroende till Eder och skulle gerna bedja Eder om en vänskapstjenst, om Ni vill lofva mig tystnad?? PPtt sädeut löfte kan jag blott vilkorligt gifva Eder, svarade Lachner ooh modererade likaledes rösten, så att det vidare samtalet dem emellan blef en hemlighet för hans kamrater. )Det gäller en ung dygdig frus välfärd.? ?I detta fall lofvar jag Eder ovilkorlig tystpad.? ?Upfyllandet af min bön skall kosta Eder