Sundsvalls tidning – 15 januari 1874, sida 3

pinnar. Ett bullrande stycke väcker henne nog. Lat oss upspela den nya grenadiermarschen och inleda den med ett par djärfva stråktag l5Lachners förslag antogs, och efter en högtonig, ingenting nundre än harmonisk inledning skallade grenagiermarschen, hvarvid de spelande genom bögljuåt brummande och grymtande sökte härma trumslaget. Detta stycke afbröts pa ett egrt sätt. Tva betjenter kommo nawligen från slottet fram till de spelande, medan på samma gavg flera mörka fönster uplystes och nagra af dem öpnades. lIlIausvald gjorde med nöje denna uptäkt, ty om de upväckt alla slottets ofriga invanare, var det iate möjligt, att Aunette kunde fortfarande vara försänkt i sömn. De anlända betjenterna syntes ej finna något stort behag uti nattmusiken, ty en af dem z2rep Binder vid örat och skakade houom af all kratt, medan den andre med en duktig käpp slog takten på fagotblasarens rygg. Serenaden afbröts fullständigt. Första violinen tystnade tvärt, och orden: PAck, llerre Gud! banade sig väg från Biaders läppar. Flezmaukero Westmair följde den naturliga driften att vedergälla lika med lika och slog den betjent. som vagat anfalla honom, häftigt på hufvuet med sm tagott och sade: alzetaldt som kvitteras, bracka l Den sladue skrek efter hjelp, medan hans kamrat utstötte orden: Tauker Ni då aldrig sluta, Ni nattfoglar, odågor, suputar! I nästa ögonblick befann han sig dock i studenternas bänder. Dessa trakterade honom med knytnäf