?Ja, det var sant! Det hade jag glömt.? Låt oss skynda, annars fivna vi iute uagot olhus öppet. Ja låt oss skynda! iufoall Binder. Jag tänker läsa en stund, sedan jag kommit hem.? PPrisadt vare Palffs kumminöi!? sade Lachner, aty det skördar det största lotord at herrar professorer, och hkväl har ännu ivgen student förklarat betyget vara gitvet orattvist! -Vän slauswald, hvar bor da din älskade?p ?I örversta vanuingen. Ni ser däruppe fönstret, hvarur eu svag ljusstiale kaduråserr. Dertta ljus har don lyckan att belysa min An-— nette. Manne hon vaknar? Ack. hon lär säkert inte ana, hvilken hyllaing hon i dag erhaller! KOm hon blott hör oss från sin höld! Skrapa blott duktigt pa Bira instrumenter! Jag shall blåsa mm fagoct. sa att kunderna spricka. Stränginstramenterua stämdes; en bänk framsläpades, hvarpa violoncellisteu satte sig. De öfriga stälde sig. i krets kring bonom, och aelter ett tecken af IIlarsvald började musiken. Tonstycket var meloiost och toredrogs tämmeligen bra. Hauswald spelade sin Höjt inasterligt. Binder tappade visserligen takten vågra ganger; men som de öfriga därigenom ej läto förvilla sig, blef samspelet snart ater godt PDetta går bra,? sade fagottilaseren, sjalfbelåten. ?Vi äro ena riktiga musikkonstuarer!? Och dock öpnar inte Anette sitt fönster!? suckade Hauswald. ?Hon bor oss tote!? ?Jag. tror det är bäst att vi ga,? menade Binder. ÅJag är sä koofys. att jag anuars spelar falskt. Vi borde hafva medtagit trumma och trum