Sundsvalls tidning – 13 januari 1874, sida 2

ä Lä4hOOOAAAAc — T ———————— ver kruttornet, och därför bodde i huset näst intill, bade fått tillstånd att för vaktmanskapet hålla en liten värdshusrörelse. Nu inträdde han uti rummet och sade med skolmästaremin: Gossar, jag anser ett mått vin för aftonen vara. nog för en karl. Ni harredan druckit åtta mått, och därför får Ni inte enda droppe mera.? Jag heter Tolfkrus ? tog en grenadier till ordet, och vår korporal heter Aldrigfull. vi behöfva därför iote rätta oss efter Edert tycke, ?Det behöfver Ni väl inte; men jag rättar mig efter de tillsägelser jag fått, och därför får Ni i kväll ingen enda droppe mer?. ?Då får ni bereda Er på att intet mera ha oss till kunder. Vi hämta varan från ett utskänkningsställe.? Men kom ihåg, att Ni ej är beordrade på supvakt, utan på krutvakt, anmärkte tygmästaren. Tolikrus utbröt i ett skallande skratt, hvari alla deltogo utom den gamle grenadieren. Denne satt och tummade på sitt skägg med likgiltig min. Tolfkrus steg upp från bänken, nedtog sin kappa från väggen, där den hängt på en spik, och vände sig till en smärt grenadier med ett själfullt utseende, som satt i grauskapet. Till denne sade han: Kamrat, låt änau en dukat springa, så hämtar jag en ny styrkedryck.? Den tilltalade -stack handen i fickan och lade två dukater på bordet. Herr Siebner, sade han, se här äro två guldstycken. Det ena får Ni, om Ni ger oss nägra mått vin till, Zwölfseidel. Nimmervoll.