Sundsvalls tidning – 8 januari 1874, sida 2

Fusterländska berättelser af Aldebaran (Ur G. ILoch S-T.) Tormund Storelots. (Forts. från n:r 1) Låtom oss skynda ut, sade Severin, ty komma vi ej snart, så är fartyget förloradt. POch det tror I att båt häller sjön i detta väder, sade en al de yngre mannen under det de äldre så väl genom sina miner som ätbörder nekande tycktes besvara denna fraga. ?Jag har nyss läst i bibeln, sade den unge lotsen alvarligt, att man skall älska sin nästa som sig själf, och att hvad I hafven gjort en at mina minsta bröder, det hafven I ock gjort mig, och för resten, den som är rädd kan stanna hemma. Ilärvid hoppade Severin ombord på en af de större batarne och beredde sig att sätta segel på densamma. Knappt hade han börjat detta förrän några unga män härutinnan vore honom behjälplige och manga minuter dröjde det icke, innan Tormunds son med bottenrefvade segel åatföljd af sina kamrater sväfvade häu mot det i fraa stadda skeppet. In emellan de skyhögt sig resande bränningarne från det svara ref, hvilket sträcker sig nordvest från de inre tistlarne, styrde den lilla båten och lyckades snart komma langs sidan af fartyget, hvilket befanns vara en dansk fregatt. Då nu fred rådde emellan Sverige och Danmark, så var det en ekyldighet för Severin att gå ombord, och med tillhjälp af en lina