Norrländska Korrespondenten – 16 december 1873, sida 3

— — — —— — — —— — — må afrinna, och om plankorna äro torra vid påspikandet, så svälla de vid råväder så tillsammans, att det hela blir tätt som ett däck, och man behöfver ej frukta läckning mellan fogarne. Utläggningen-af sådana gångbanor går fort, blir billigt och är varaktigare än man avar. Jag vill därför föreslå att sådana gångbanor läggas på alla tvärgatorna samt för öfrigt, till att börja med, på vissa af trafikeller längdgatorna, innan dessa hunnit sätta sig och blifvit fult bebygda, då man kan-nedlägga fältstensgångbanor med huggen granitkant. Då ej dessa gångbanor — genom den anordning jag vidtagit; att använda mellangator — komma att öfverköras, så fins i min tanke intet som hindrar deras användande, ty angäende eldens spridving genom dem under en eldsvåda, så äro de nästan fullkomligt oskadliga, då de ligga tätt ned mot jorden, och då ej, såsom i Amerika, rum under dem bildas, som af de intill liggande husen användas till källare, vedech varubodar. Jag vill därför i mitt kostnadsförslag framställa de olika alternativen och deras prisskilnad. Iauan jag slutar denna brochyr, måste jag naturligtvis vämna några ord om den brännande jordlösningsfrågan; men då jag härutinnan hvarken kan eller får ingå i enskildheter, utan endast behandlar frågan grundsatsligt, så hehöfves därom intet långt tal, utav skall jag fatta mig så kort som möjligt. (Forts.)