Gatulåggningen är, efter stadens enhundradefemtioåriga tillvaro, ännu endast påbörjad iden nuvarande staden. Stora Nygatan och Storgatan äro stenlagda med fältsten utefter deras hela längd; nya Kyrkogatan är stenlagd fråa Norra Tullgränd till Bredgränd, Stora torget äfveuledes; likasom stensatta gångbanor finnas utefter större delea af Trädgårdsgatan. Hela Sjögatan äfvensom en del af Vestra Kyrkogatan, äro dessutom macadamiserde; men alla de andra gatorna i staden åro för öfrigt i det mest ursprungliga skick. Att de uya gatorna, i den mån som kvarteren bebyggas, genast böra läggas med fältsten, anser jag vara bättre än grusade eller till och macadamiserade gator. Gångbanorna borde om möjligt på sin yttersida hafva en huggeu steukant, emedan en sådan ej allenast år ytterst behaglig för fotgängare, utan äfven gifver ett stöd åt både gångbanor och gatan, som man med kältsten naturligtvis ej kan åstadkomma. Den ökade kostnaden, som genom en dylik blir en följd, betalar sig till stor del genom det helas större varaktighet. Uti Amerika gagnas ej allenast gatuläggning af plankbitar; lagda på kant i asfalt å on brädbotten, utan äfven gångbanorna göras af 1 2 tums bräder. Dessa gångbauor läggas sålunda: man lägger kolade och tjärade 5 X 7 tums bjelkar, en längd ut efter rännstensfrisen, och den andra ut efter busraden; dessa båda längder sammanbindas sedan med kortlingar, ofvanpå hvilka man därefter spikar bräderna längsefter. tätt bredvid hvarandra, som å ett vanligt golf; man gifver gångbanan en lutning utåt, på det att vatnet