Norrländska Korrespondenten – 16 december 1873, sida 2

A 7ÅT— .—m—t —— —— — WA— — järnvägon, ända till Vestra Bergsgatan. Från detta hufvudrörs nordliga ända drager man sedan uti Stera Nygatan ett rör af mindre genomkärning mot öster, och ett annat mot vester, ända ut till stadens särskilda ändpunkter. Ett annat drages därpå från hufvudledningsröret i vestra Allen, ut mot östsr langs hela Köpmangatan, ända ut till järnvägens upplagsplats, eller, om man så behagar, öfver Rosenborg ut till Wikströmska upplagen. Det tredje mindre röret leder man slutligen från hufvudledningsröret i Stora Allen öster ut längs Vestra Bergsgatan, som uti den Mellersta staden fortsätter under namn af Kungsgatan och i Östra staden under namn af Drottninggatan, ända till stadeus ostliga gräns. Ewellan dessa tre rör leder man sedau från söder till norr, föreningsrör, medels hvilka man i den händelse att ett af de tre längdrören, nära intill det stora hufvudledningsröret, skulle råka i olag eller gå sönder, kunde österifrån inleda vatten in i det skadade röret, så att detta ändock arbetade lika väl, som det aldrig skulle lidit något afbräck. Genom detta system för vatteuledniagen kommer herr Bergströms förslag (som naturligtvis aldrig afsag den nya staden) måhända att ökas med mellan 50 aå 60,000 rdr, så att hela vattenledningen skulle kosta omkring 310,000 rdr. Men man hade härigenom den stora fördelen, att vara bättre betryggad mot eldfara och undveke en hop dyrbara bileduingar. Det sydligaste röret torde ännu på många år vara obehösligt, men det uti Köpmangatan anser jag alldeles oafvisligt.