Norrländska Korrespondenten – 16 december 1873, sida 2

Wikström. Bortlottning af industrialster. På anför fan af fadelmakare: och tapetseraremäst. i Sunds wall hr C. A. Lindgren har konungens befallninga: hafwande i WelterNorrlands län tillåtit Honom att genom försaljning af lotter afyttra en å hans werkstad förfärdigad enbetssele, hwilken warit före wisad wid utställningen i Kjöbenhavn förlidet år och som, enligt intyg af yrkesbröder härstädes, ut: gör ett konsfarbete i denna branche hwad arbete och materialier widkomma. Lotter a 5 rdr stycket säljas endast ännu några dagar hos hr Lindgren. Ångaren Betty aid i går hårifrå söderut. J fjol war det den 7 desember, som sista ång: båten lemnade war hamn. Denna hamn är ännu isfri och med det blida wäder, fom nu är rådande, ser det sannerligen icke ut till att blifwa någon is i år. Snöföret har lidit wäsendtligen af detta wäder, som gjort wägarne mycket halkiga och swåra. I dag på morgonen har något litet snö fallit, åltrypligt att wed ett tunt lag täcka wåra gator, som i går war aldeles bara. Rektoratet wid härwarande lärowerk kommer under näfta wärtermin att innehafwas af d:r Ol. ä25 — Ett märkligt timmermål. Wid Sköns hä: radsrått förekom i lördags till fortsatt behandling det af oss förut refererade målet mellan fronolänsman Ljungerantz, allmän åklagare på grund af arbetaren Turdjjelds hos landshöfdingeämbetet gjor: da angifwelse, och grosshandlare H. Bimfow samt faktor Andersson på Karlswik, de båda sednare tilltalade för att hafwa annekterat främmande wirke. Sasom ordförande i råtten fatt vice hä radshöfding Drake med notarien v. Stapelmohr till sekreterare. Samtlige parterna hade infunnit sig. Sedan protokollet för förra rättegångstillfället blifwit upläst, i anledning bwaraf hr H. Binfow anmärkte att Han wäl skulle funna men ej wille anföra jäf mot vitnena, tilläggande han, att då angifwaren blifwit afskedad från Karlswik, där han wifat sig oduglig, hade han hotande lofwat, att han nog skulle komma olycka öfmer faktor An: dersson; inlemnade denne sistnämde en skrift af hufwudsakligt innehåll att: sdet wäl kunnat hända att wirke med främmande stämplar funnits inom Karlswiks bommar, men att arbetarne mwarit til sagde att fe noga upp med sådant och efter ffrädningen hugga in igen dessa märken, hwarjämte han, faktorn, alltid upgjort och till fontoret lem: nat förteckning öfwer dylikt wirke, såsom emellan alla trähandlare brutligt warit och ännu är. Up: gifwande widare, att Mons bolag hemtat bjälkar ur Karlswits bom, bestred han att Turdfjeld nå: gonsin fått befallning, att hugga bort de främs mande måckena, fåste upmärksamhet på att angif: waren ej arbetat mid Karlswik 1871 och jäfwade vitnena, emedan de kunde hafwa nytta eller skada af sina upgifter samt förbehöll sig att få wäcka rekonventionstalan. I anledning af jäfsanmärts ningen affade Rätten att i sammanhang med mår 19v —7——— migt som kan tillmätas vitnesberättelserna. Härefter inlemnade grossh. H. Biinfomw en krift, hwari anfördes att angifwelsen wore falsk och tillfonunen i argt upsåt att skada Hr B:s goda namn och rykte; att det more orimligt att hr B. stulle på ett fådant sätt och genom orättrådiga handlingar hafwa welat göra sig beroende af sina arbetare; att det wore omöjligt hindra en eller annan främmande stock att tagas med wid en rö relse, fom omfattade hundratusentals bjälkar; att det därför ock wore wedertaget bruk att begagna dem mot redowisningsskyldighet; att wid stark bläst hr B:s bommar sprängdes af främmande wirke som dref in i bommen; att från hr B:s kontor afgått underrättelse till egarne därom; att hr B tillsagt om noga tillsyns hållande öfwer främman de wirke och att faktorn ingifwit förteckning öfwe begagnadt främmande wirke för åren 1870 od 1871 men ej för 1872; att Mons ångsåg är i h Åis böcker krediterad för till wara tagne oh nyt DLH WA —— — 2—.——