Norrländska Korrespondenten – 13 december 1873, sida 2

Beskrisning öfver Sundsvalls stad at P G. SUNDIUS. (Forts. från n:r 145.) Ett af hufvudvilkoren för den nya stadsdelens lyckade anläggande är platsens riktiga utfyllnad: men då denna sak är oskiljaktigt förenad med vattenaflopp och torrläggning, så torde det vara nödvändigt, att jag äfven i sammanhang med hvarandra behandlar dessa anordningar. För att få de passande lutningar, som ej allenast bestämma öfvereller ytvattnets, utan äfven undereller ytvattoets aflopp, så är nödigt, att förut utlägga s. k. balanceplaer. d. v. s. att man, sedan hela planen blifvit afvägd, noga bestämmer påfyllning i fördjupningarne och afschaktning å förhöjningarne på ett sådant sätt, att jag ej allenast för det minsta möjliga arbete, utan äfven det största möjliga fall; och detta är verkligen ingen lätt sak. Det är ej gerna antagligt och ej heller önskligt, att den plats, på hvilken man vill anlägga en stad, skall bestå hvarken af en enda vågrät, eller en enda åt ett håll sluttande yta; ty vore denna yta vågrät, fiuge jag intet, och vore den sluttande åt endast ett häll, får jag visserligen fall åt detta håll, meu däremot intet åt det andra. Marken för deo nya stadsdeleas anläggande har lyckiigtvis naturliga lutningar åt två håll, för hvarje å densamma indeladt balanceplan. En afgjord lutning från söder nedemot den gamla staden finnes utefter den nya stadsdelens hela Jängd; men denna ued emot staden sluttande