ofta — ja ständigt hör jag uprepas och försäkras, att folk komwa hit till Sundsvall för att förtjena penningar, men att de, sedan detta mål är nådt, hastå härifrån för att njuta af lifvet på ett annat, mera trefligt ställe. Jag bar sökt att utfundera de verkande orsakerna härtill, och kommit till det slut (resultat,) att en af hufvudorsakerna evilkorligen måste vara den trängsel, den oreda och den osundhet, hvilka äro en följd af den usla bygnadsordningen samt den fullkomliga (tosala) brist på torrläggnivg (drainage) och planteringar m. m. — med ett ord sagdt, nästan på alla vilkoren för trefnas och välbefiunande. Den syuliga frånvaron af smak och skönhetssinne, som här i allmänhet vid betraktande af stadens bygnader uppenbarar sig, anser jag dock mera vara en följd af den bopplöshet de flesta känna, att verkligen i den uuvarande staden kunna förbättra hvad som är ohjälpligen förstördt, än brist på vilja, håg eller insigt att kunna tillegna sig det angenäma, det sköna för att ej säga — det storartade. De flesta önska en förändring till något hättre, och förstå äfven ott uppskatta det vackra och det rätta, för bekräftande af hvilken sanning jag får anföra, det för mig smickrande enhälliga antagaude af den uya stadsplanen; och är mitt hopp och äfven min tro, att om denna plan rätt följes, sådan jag tänkt mig den och sökt att denna min tanke med stift och penna förklara, så skola så småningom de bitkommande aguldsökarenap finna med sin fördel mera öfverensstämmande, att stadna i det angenäma och trefliga hem de här, under sökandet, förskaffat sig, än att lemna den plats,