Norrländska Korrespondenten – 11 december 1873, sida 2

stationen); och alt detta utan att behöfva öfverfara (passera) några tvära eller obekväma backar, Angående förbindelsen mellan de söder och norr om järnvägen belägna stadsdelarne, föreslår jag, att man för hvarje brandalle anlägger en öfvergång öfver banau medels träbro, så, att den icke ullenast tillåter en underfart för bantågen, utan äfven låter körbanorna å Norra och Södra Järnvägsgatorna fritt gå (passera) in under sig, hvarefter den, med lutningar (doceringar) åt söder och norr leder ned på brandallernas körbana. Höjden på dessa broar blifver 15 fot från gatan till brolocket. Bredden blifver 22 fot 7 des.-tum. Raturligtvis måste, något framom den plats, där lutningen (doceringen) träffade gatan, de 20 fotbreda trädplanterade gräsplanerna längs gångbanorna (trottoirerna) borttagas, för att lemna rum för en 22 fot 7 tum bred körbana på hvardera sidan om bron, på det man må, hur man an kommer, kunna gagua (communicera) brandallerna och järnvägsgatorna. De öfriga Järnvägen skärande gatorna torde genom grindar kunna passeras i järnvägens plan, då ej tåg väntas, och då banvakten därtill gifver tillstånd. Euligt all sannolikhet kommer Köpmangatan (den fordna Staketgatan), att blifva den förnämsta handelsgatan i staden. Hvad som förmår mig till detta antagande är, att hon för det första kommer att ligga midt i staden och således, sam man säger, centralt, för det andra att Hudiksvallsvägen från öster ledes omedelbarligen in uti henne, och Jämtlandsvägen från