Norrländska Korrespondenten – 11 december 1873, sida 2

Löneförhöjningsförslag. Från länsftyvelk I sen och fonfiftorium i Hernösand afgingo i slutet af förra manaden till wederbörande regerings departement förflag till förbättring i de under nämbda styrelser lydande tjenstemäns lönewilkor. Länsstyrelsen föreslår ett rätt betydligt dyrtidstillägg att utgå äfwen för innewarande år. De föreslagna lönetilläggen utgöra: för landsfamreraren 800 rdr (25 proc. af nu warande inkomst); för landträntmästaren 1000 rdr (33!; proc. af nu warande fön); för länsbokhållare, (andstontorist, länsnotarie och landskanslist en summa lika med deras nu warande lön eller resp. 1000, 500, 750 och 500 ror; för kronofogdar (nu warande lön: 2,800 rdr), 1500 rdr; för häradsskrifware (ut warande lön: 2500 rdr), 1250 rdr och för länsmän (nu warande lön: 850 rdr) 650 rdr. — Konsistorium föreflår för underlydande tjenstemän en fast löneförhöjning att å rikets stat upföras, börande den samma under afwaktan därpå frör nästa år utgå under form af dyrtidstillägg. För rektorer, adjunkter, kolleger af alla lönegrader så wäl wid elementarläroweerken fom foltffolelärare: seminariet föreslas en löneförhöjning af 300 rdr, För öfningslärarne wid lägre lärowerk föreslås en förhöjning af 50 proc. För öfningslärarne wid högre elementarlärowerk föreslås lönerna i de får: stilda lönegraderna fom följer: för lärare i musik oh teckning 750, 1000, 1250 rdr: för lärare i gymnastik 1000, 1500 rdr. Wid seminariet före slas för luufikläraren 800, för tedningsoch gym: nastikläraren 500 rdr. Konsistoriinotarien ifall efter förslaget erhålla en löneförhöjning af 800 rdr samt dessutom efter 10 års wäl vitsordad tjenstgöring en med 500 rdr förhöjd lönegrad; för konsistoriiamanuensen (nu warande lön 800 rdr) föreslås en löneförhöjning af 750 rdr, äftvenz fom rätt till upflyttning i högre lonegrader ef: ter de för lärowerksadjunkters aflöning gällande grunder. Den nämd, fom warit förordnad att uprätta förilag till ordnande af häradshöfdingarnes löne: förmåner, har nu afgifwit fitt betänkande. I detta behandlas först den till nämden hänskjutna migti ga, länge på dagordningen stående, frågan om lämpligheten af sportelsystemet. Efter att hafwa omständligt redogjort för fördelarna och olägenhes terna af detta system, har nämden, fom funnit de senare härflyta hufwudsakligen från det sått, hwars på systemet är hos of anordnadt, för fin del ups stalt den grundsats, att sportlerna ide böra bibehållas i widsträcktare män, än fom erfordras för att därmed ersätta de med domsageförwaltningen förenade omkostnader, samt att häradshöfdingarnes egen aflöning altså borde genom statsmedel bestridas. J twå fall har dock nämden ansett, att grundsatsen bör undergå jämkning, nämligen dels i fråga om de kostnader, som bestå i resor till och gåstning wid de lagtima tingen, enär denna foftnad drabbar wissa men ej alla häradshöfdingar, och dels i fråga om de s. k. extra sportlerna (för gravationsbewis m. m.), enär dylika expeditioners utarbetande mäste ombesörjas af domaren själf, oc Fföljaktligen lösen därför ej fan räknas såsom wederlag för ett arbetsbiträde, fom ej blifwit ans wändt. J enlighet härmed har nämden föreslagit, att lösen för de egentliga tingsexpeditionerna skulle nedsattas få, att den komme att motimara foftnaden för juridiskt biträde, renskrifning, resor till ertra förrättningar m. m., men att dårimot ftatås anslag skulle bewiljas dem till godtgörelse af tojtnaden för tingsrejor och dels till häradshöfdingens egen aflöning, dock med afdrag af den lösen för gravationsbewis m. m., som fortfarande skulle till oförandradt belopp utga J fråga om beloppet af den aflöning, fom här radshöfdingen skulle för egen räkning upbära, har nämden Lutan att fästa synnerligt afseende mid de för närwarande så owanligt högt updrifna prisen på nästan alla lifsförnödenheter, hwilka ju kunna åtminstone i någon mån nedgå igen, föreslagit, att den minsta häradshöfdingelönen tulle blifwa W.ww WW.wwwttt