Från utlandet. Versailles den 24 november. J nationalför samlingen uplästes en skrifwelse från Mac Mahon. i hwilken han uttryckte sin tadsamhet för förläng: ningen af hans myndighet och lofmade att för: swara ordningen och draga försorg om att nationalförsamlingens beslut hållas i helgd. Därefter företegs behandlingen af Leon Says interpellaton. Gentemot densamma förswarade ij rikesministern, Beuld, upskjutandet af fyllnadss walen. Bethmont angrep ministären för att den understödde strafwanden fom gingo ut på att åter uprätta konungadömet. Hertigen af Broglie förs nekade att kabinettet på något fom helst direkt sätt hade skridit in i denna sak, od) han fordrade ers kännande of hwarje enskild mans rätt att perfons ligen handla i öfwerensstämmelse med hwad hon anfåg leda till det allmänna bästa. Församlingen antog, med 364 röster mot 314, öfwergången til en enfel dagordning. — Om onsdag företagas walen till den kommission fom ffal behandla de konstitutionella lagarne. Rättegången mot Bazainc. Denna har börjat få nytt intresse i följd af de witnesmäl, fom af betydande män afgifwits. Den 21 nov. hördes både Jules Favre och Gambetta. J dag redo göra mi för den förres berättelse, i nästa nummer stola wi börja med den sednares. Då Jules Favre framträdde, röjde sig spänd wåntan hos hela församlingen. Hans witnesmål war ordagrant af följande lydelse: Krigsrätten känner och jag behöfwer således icke härom upp: lysa, att jag den 18 på aftonen befann mig på Ferrieres. Jag hade en tämligen lång fammans komst med furit Bismarck. Efter ett långt famtal uppsköto wi måra öfwerläggningar til följande dagen den 19 på morgonen. Denna morgon wi: jade furst Bismarck mig ett fotografi; det war utsigten af ett hafsbad, Hastings. Där ofwanför